ÄR LONDON REVIEW OF BOOKS VÄRLDENS BÄSTA TIDSKRIFT?

Det frågar sig the Guardian i en artikel nyligen.
http://www.theguardian.com/books/2014/mar/09/london-review-books-lrb-best-magazines-world-mary-kay-wilmers

Andrew O ´Hagan, en av de jag alltid läser oavsett vad han skriver om, säger i artikeln om chefredaktören Mary Kay Wilmers.
“But her facility for distilling a sentence makes her, according to Andrew O’Hagan, one of the great editors. ”She and Karl Miller have done more for the British essay than anyone in the past 150 years,” he says. ”Mary-Kay works harder than any editor I know. And if this were France, they’d be posting the Légion d’honneur through her door every morning.”

Här kan du både läsa och höra ett exempel från tidskriften James Wood, av somliga beskriven som världens bästa kritiker ( hur man nu mäter det!?). En essä om hemlöshet i en global värld. Om du lyssnar på det så får du en introduktion av Wood från redaktören Nicholas Spice och höra musikstycket han beskriver.

http://www.lrb.co.uk/v36/n04/james-wood/on-not-going-home

Även om du inte vill prenumerera på tidskriften ( jag har aldrig lyckats hitta den i Sverige) så kan du läsa flera artiklar gratis ur varje nummer. Väl värt din tid.
Här är ett tidigare inlägg om LRB
https://entravebocker.com/2012/12/23/en-hyllning-till-london-review-of-books/

Tack Bearbooks för tipset om artikeln i Guardian .

MAGENS IDÉHISTORIA – LONDON REIVEW OF BOOKS

London Review of Books Vol. 33 No. 13.

Här är en rolig recension av den amerikanske idéhistorikern Steven Shapin. Han har läst  A Modern History of the Stomach: Gastric Illness, Medicine and British Society, 1800-1950 av  Ian Miller.
Inressant att läsa om den berömda försökskaninen Alexis St Martin som fick en kula igenom sig, men som mirakulöst nog överlevde. Genom hålet som uppstod  kunde en läkare studera hans matsmältning!
Sedan går han igenom hur man sett på magen och magens sjukdomar under den här perioden. För mig som är idéhistoriskt obevandrad så var det fascinerande läsning.

I samma nummer finns en spännande reseskildring av Jonathan Littell, vars bok De Välvilliga var den första jag skrev om i bloggen. Han reser till det delade Sudan. Vi får en genomlysning av det komplicerade politiska läget och fina ögonblicksbilder från landet. Sudan var helt okänt för mig fram till denna artikel.
För att läsa den artikeln måste du dock vara prenumerant.