Christian Munthe (1962-)
Omsorg och sadism
Utgiven 2026
180 sidor
Bokförlaget Thorén & Lindskog
Recensionsexemplar

Detta var en knapp vecka efter att talmannen slutligen föreslagit Kenny som statsminister, påminner sig Leo i hettan på Statskontoret. En stärkt Kenny som åren innan bekvämt suttit i förarsätet utan formellt ansvar för en marionettregering ledd av Blåskjortorna och så några småpartier som utraderats i valet. I namn av landets lade den så splittrade oppositionen med med Pettersson och Grenlund i täten ned sina röster i statsministeromröstningen och Kenny valdes av riksdagen. (sid 77.)

Jag bli kallsvettig när jag läser detta. Byt ut Kenny mot Jimmie och Blåskjortorna mot Moderaterna och betänk vad som händer nu när en ny regering skall försöka bildas.

Omsorg och sadism är Christian Munthes romandebut. Det är en mycket välskriven och spännande roman men också oerhört jobbig att läsa. En framtidsvision jag inte vill vara med om.
Varje gång jag satte mig med boken, spänd på fortsättningen, fanns klumpen i magen. Den demokrati som för mig född på 60-talet alltid varit så självklar visar sig nu vara skör. En tid där Moderaterna lägger sig platt och blir marionetter för fascisterna, när Simona Mohamsson tömmer sig parti på dess ideologi, och därigenom på dess mening och funktion, för att stödja samma fascister och när KD ställer upp på Johan Forssells utvisningar av väletablerade invånare som bidrar eller kommer bidra till vårt samhälle, en sann kristelig handling inte sant!
Och utanför Sverige när USA enligt vad jag läst inte längre ses om en liberal demokrati och de mörka högervindarna sveper över Europa, då förstår man att demokratin inte är given. En oerhört hemsk tanke.
Jag kommer tänka på Uwe Wittstocks utmärkta bok Februari 33. Om hur snabbt demokratin i Tyskland slogs sönder.

Romanen handlar om tre vänner och deras liv i ett Sverige efter den tysta statskuppen som Kenny lyckades genomdriva. Tre vänner som inte setts på länge och som befinner sig på olika platser i livet. Vad är det som hänt dem?
Skickligt beskriver Munthe hur snabbt politikerna river ned det demokratiska samhället och dess institutioner. Och skapar en diktatur allt eftersom folket kuvas då allt motstånd i dessa tider av elektronisk övervakning är meningslös.
Tanke går till vad Trump gör i USA. Och Kennys politiska retorik låter om hämtad från ett partiprogram för Sverigedemokraterna.
Munthe får mig att tro att det som vi tror aldrig skulle kunna hända, kan det och det är enklare än vi tror och går snabbare än vi anat.

Våra romanfigurer dras med i virveln på olika sätt. För att inte förstöra er läsupplevelse stoppar jag där. Munthe är en skicklig författare och en mycket fin stilist. Det såg jag nära jag läste Polsk frotté, hans novellsamling. Personskildringarna är trovärdiga och det finns scener som berör mitt i allt det politiska i denna omtumlande berättelse.

Munthe ger oss mycket att fundera på vad gäller den utveckling som vi ser ske idag. Jag har sällan läst något som är så samtida som detta. Men tro inte att detta är plakat-litteratur. Nej han skriver mig inte på näsan utan kryper in under skinnet på mig. Det var länge sedan jag läste med en så stor oro vilket borde glädja författaren!
Jag hoppas boken finner många läsare. För här finns mycket att reflektera över.

Tack för recensionsexemplaret.