Camilla Townsend (1965-)
Fifth Sun: A New History of the Aztecs
Utgiven 2019
335 sidor
Oxford University Press
Mitt nyvaknade intresse för Latinamerika gjorde att jag lystrade till när jag hörde talas om boken Fifth sun av den amerikanska historikern Camilla Townsend. På den lysande podden The rest is history finns det en intervju med henne. Där beskriver Tom Holland, en av programledarna, boken som den bästa han läste det året. På bokomslaget finns massa tunga rekommendationer och den vann det prestigefyllda Cundill Prize 2020.
Jag tänker inte gå in i detalj och beskriva denna oerhört täta och välskrivna bok. För de intresserade så finns podcasten och flera intervjuer med henne på Youtube.
Kort kan jag säga att boken beskriver hur aztekerna, som aldrig kallade sig azteker, det var ett namn som historiker på 1700-1800-talet gav dem, kom från Asien och vandrade till Nordamerika på tiden före sundet uppstått och sedan den flera tusen år långa processen till att de, som själva kallade sig Mexica (Me-shii-ka) hamnade mitt i dagens Mexiko. I ett träskland som ingen vill bygga på skapade ett staden Tenochtitlan (dagens México City). Staden var ett arkitektoniskt underverk vars skönhet imponerade stort på de spanska kolonisatörerna. Mexicas skapade på 1500-talet ett mycket välfungerande samhälle och en högstående kultur.
Sedan följer den oerhört brutala spanska invasionen under Hernán Cortes (1485-1547). Förutom invasionen så förde européerna med sig bakterier som ursprungsbefolkning inte var resistenta mot vilket ledde till många och svåra epidemier.
Townsend skildrar i detalj dessa traumatiska år och vad det gör med landet. Spanjorernas teknologiska övertag gjorde att även om det tog lång tid så var deras seger den enda möjliga utgången.
Townsend studie är tydligen banbrytande för hon har till skillnad från tidigare historiker lärt sig deras språk nahuatl, som är ett av ca 60 språk i dagens Mexiko. Det är inte dött språk. Det finns över 1 miljon personer som talar det i dag.
Det finns massa källor på nahuatl. Spanska munkar lärde unga män alfabetet för att de skulle kunna översätta Bibeln. Den kunskapen använde de för att teckna ned sina liv och sin historia. Townsend har studerat språket och kulturen i 20 år. Townsend visar att flera om de fördomar vi har om Aztekerna, bland annat att de skulle vara oerhört våldsamma inte alls är så svart-vitta som vi tror utan det är mycket mer mångfacetterat.
Jag är inte förvånad över allt beröm Townsend fått. Det är en rejält tät text som tagit lång tid för mig att läsa. Hon är dock en mycket god författare som skriver medryckande, ja ibland nästan skönlitterärt. Hennes kunskap är enorm.
Persongalleriet är mycket stort och det är inte lätt att hålla ihop alla… och alla namn på det nahuatl dessutom. Och de är inte det lättaste! Men det är många gripande levnadsöden som vi får följa. Då Townsend kunnat läsa deras texter i original kommer hon människorna mycket nära. Townsend påpekar flera gånger att visst är de annorlunda än vi men samtidigt så lika i sin mänsklighet.
Då jag är historiskt lite bevandrad så är boken en fascinerande läsning om en del av världen som okänd för mig. Förutom om allt jag lärde mig om aztekerna har jag lärt mig mycket annat om världen på 1500-talet. Redan då var världen mycket mer global än vad jag anade.
Jag rekommenderar denna bok varmt. Den har givit mig mersmak att läsa mer om denna spännande region och tid.
