Colm Toibin (1955-):
Magikern
”The Magician”
Utgiven 2021
På svenska 20220810
Översättning: Erik Andersson
Norstedts
När jag såg att den fine irländske romanförfattaren och essäisten Colm Tóibín skulle komma ut med en roman om Thomas Mann (1875-1955) blev jag mycket nyfiken. Min läsning av Mann ligger långt tillbaka i tiden, men allteftersom mitt intresse för tysk litteratur ökat har jag tänkt på att återvända till honom. Men flera av böckerna är avskräckande tjocka och jag vet att det inte är lätt läsning, vilket gjort att jag inte kommit till skott.
Läsningen av Tóibín ligger närmre i tiden han underbara roman Nora Webster läste jag för ett par år sedan, men det är främst som en lysande essäist i London Review of Books som jag kommit i kontakt med hans skrivande de senaste åren.
Den första recensionen av det engelska originalet jag läste var mycket negativ så jag tappade intresset. När den sedan vann The Folio Prize blev jag åter sugen på att läsa den.
Magikern är roman där vi följer hela Thomas Manns liv. Från den mycket burgna uppväxten i Lübeck, genombrottet vid 25 års ålder med mästerverket Buddenbrooks (rekommenderas!) och Nobelpriset 1929. Äktenskapet med Katia Pringsheim som han får 6 barn med. Hur Mann går från att vara en mycket konservativ tänkare och krigsförespråkare till att i påtvingad exil bli den viktigaste rösten mot Hitler. Mann blev en symbol för det som var bra med Tyskland för resten av världen.
Magikern är också en intressant historisk exposé över de intellektuella som tvingades lämna Tyskland under andra världskriget. Persongalleriet är rikt.
Fokuset i romanen ligger mer på hans politiska engagemang och livet i hans kaotiska familj än på hans litterära bana. Och som en underström finns hela tiden Manns djupt instängda homosexualitet, hans dragning till unga vackra män. Något som var omöjligt att bejaka.,
Mann blev under sin livstid förmögen då hans böcker sålde bra. Och att intresset för hans verk finns kvar visar sig bland annat genom att Buddenbrooks, Bergtagen och Doktor Faustus har de senaste åren kommit ut i nyöversättning på svenska.
Efter avslutad läsning är jag kluven till denna roman.Tóibín är en mycket skicklig författare. Hans språk, i Erik Anderssons eleganta översättning, är en njutning att läsa. Med några enkla penseldrag skapar han trovärdiga scener. Han har ett suveränt öra för dialog och allt det som ligger under ytan. Tóibín har ett stort intresse för familjer och syskon och vad de gör med varandra. Och hos Manns finns det mycket att hämta
Men romanen ligger snubblande nära biografin. Jag läste med stort nöje Tillmans Lahmes bok om familjen Mann (Jag tänker inte berätta mer om familjen utan läs inlägget ifall du är intresserad, https://entravebocker.com/2017/08/20/jag-tror-inte-att-det-under-detta-arhundrade-funnits-en-familj-i-tyskland-som-varit-mer-betydelsefull-originell-och-intressant-an-familjen-mann-tillman-lahme-familjen-mann/)
Jag fann att romanen inte tillförde så mycket när de gällde de delarna. Och genomgående kände jag att jag läste med av en biografi än en roman.
Även om Manns dagböcker finns tillgängliga så var han en privat person som ingen verkar komma nära. Det borde ge författaren mycket spelrum, men i Magikerns så ligger Tóibín så nära det som är känt av Mann. Det blev nästan så att jag som läsare börjar undra hur vet han att Mann tänkte så? Vad är källhänvisningen? Och det är ju inte bra.
Dock, det var många partier i boken som jag tyckte mycket om, framför allt de om hans ungdomsår. Så det har varit en givande läsning trots allt. Jag har lärt mig mycket om Mann, hans liv och hans tid. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på att om att jag istället för att läsa Magikern skulle läst någon av Manns romaner och någon av de många biografier som finns om honom. Nu känns det, tyvärr, som om jag hamnat mellan två stolar.