EN VACKER ROMAN OM KRIGETS FASOR – DOLA DE JONG: ÅKERN ÄR VÄRLDEN

akernDola de Jong (1911-2003)
Åkern är världen
”En de akker is de wereld”
Utgiven 1946
På svenska 2017
Översättning Per Holmer
284 sidor
Nilsson förlag

Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.
Matteus 13:38

Med risk för att låta otacksam blev jag stressad när jag fick Dola de Jongs roman Åkern är världen i brevlådan för över en månad sedan. Jag hade inte som brukligt bett om ett recensionsexemplar. Jag hade flera oavslutade böcker bland allt annat som pågår i livet.  Samtidigt är jag fåfäng nog för att bli smickrad över att de vill ge mig den! Eftersom det var mitt nya ”favoritförlag” Nilsson som skickat den ville jag ändå göra ett försök. Jag har redan läst tre mycket bra böcker som de givit ut. Antal Szerbs reseskildring Det tredje tornet – en resa i Italien 1936, Eugen Ruges fascinerande DDR -roman Den tid då ljuset avtar och inte minst mästerverket Jag bekänner av Jaume Cabré.
Kort sagt, jag satte igång att läsa, men blev inte engagerad. Språket kändes stundtals platt trots att översättaren är den mycket välrenommerade Per Holmer som översatt högklassig holländsk litteratur så länge som jag varit läskunnig. Började undra lite hur de tänkte när de ville ge ut boken. Kom lite över 100 sidor. Sedan lade jag den åt sidan.

Även om min blogg endast är en av hundratals, ja kanske tusentals, är jag glad om jag någon gång får en bokälskare att upptäcka en fin roman som något av våra små förlag ger ut. För vad skulle vi göra utan dem? De står ju för större delen av den intressanta översatta litteraturen. När jag åter fick möjlighet satte jag mig och läste om boken. Från början. Och en annan bok öppnades sig framför mina ögon. En mycket vacker bok.

dola

Dola de Jong (1911-2003)

Dola de Jong
Dola de Jong föddes 1911 och växte upp i en assimilerad judisk familj i Arnheim, Holland. Hon ville bli balettdansös men fick inte för sina föräldrar. Istället genom faderns kontakter fick hon börja arbeta som journalist. Hon ger ut sin första roman 1939.
När Dola märkte att situationen för judarna började bli ohållbar lämnar hon och hennes fästman 1940 Holland och hamnar till slut i Tangier där de fastnar och inte vågar åka vidare. De stannar till 1941. Dola lyckades inte övertala resten av familjen att följa med och de förintades i lägren.
Romanen är baserad på hennes upplevelser där. Den kom ut 1946 och fick Amsterdams stads litteraturpris.
Efter kriget bor Dora huvudsakligen i USA där hon arbetar som journalist och författare bla till prisbelönta deckare. Hon dör 2003, 92 år gammal.

Åkern är världen
Åkern är världen är historien om det rotlösa paret Aart och Lies och deras lilla bebis Dolfje som flyr kriget i en liten husbil. De vill till Amerika men har fastnat i Nordafrika. På vägen har de plockat upp ett par barn av olika nationaliteter och åldrar som de vill rädda från kriget.
När romanen börjar så är vi redan framme i Afrika. De Jong skriver aldrig var de är men man listar efter tag ut att det är Marocko. Aart har lyckats arrendera en bit land. Hans projekt är att de skall kunna tjäna så mycket på åkern att de kan åka till USA. Men att Aart fick arrendera den berodde på att araberna, som kan sitt land, visste att den är i närmast obrukbar. Barnen arbetar så fort de kan gå och stå. Det är ett stenhårt arbete med att hämta vatten, slita på åkern, handla mat och allt annat som behövs.
Förhållandena är vedervärdiga. De har det fattigt och lever på gränsen till svält. Ibland får de hjälp av den holländske konsuln som för att visa lite välvilja pytsar ut lite allmosor.
Barnen är tacksamma för att blivit omhändertagna men samtidigt vilsna och ledsna.
Vi får följa denna ”familj” under ca ett år där berättelsen tar sig andra vägar än jag först anade.
Jag vill som vanligt inte berätta mer om handlingen utan tycker att det skall du kära läsare göra själv.

Vad jag fann när jag läste om boken och kunde ge den min fulla koncentration var en vacker och gripande text. Porträtten av Aart och Lies, dessa tafatta drömmare, baserade på verkliga figurer, tar tag i mig, men det är framförallt skildringen av barnen som gör denna bok så gripande och levande. Hur de, var för var för sig och i samspel med varandra, hanterar den svåra situation de hamnat i med både sorg och skratt, ilska och kärlek. Allteftersom blir det nästan som en kollektivroman. där i några kapitel står ett av baren i centrum. Tillsammans målas en bild upp av hur det var att leva i denna förtvivlans håla.

De Jong lyckas verkligen måla upp livet i staden i all dess brokighet med alla flyktingar av olika nationaliteter som på alla de sätt lagliga som olagliga försöker ta sig fram. Flera gånger kom jag att tänka på gamla filmer som Casablanca, fast i boken utan allt den romantik som svävade över den typen av krigsfilm.
Språket är inte alls platt utan ömsint, prosan närvarande och visuell. Det är ingen tårdrypande text hon skrivit. De Jong håller en sådan distans så att du själv känner styrkan och vreden i hennes känslor, det är inget som pådyvlas dig.

Det är klart att denna roman tyvärr har blivit oerhört aktuell. Den kamp för överlevnad som skildras, jakten på biljetter till en båt som skall ta dem därifrån, utelämnade till kriminella och byråkrater som kan pressa dem till vad som helst är just det som åter händer runt Medelhavet. Tyvärr visar denna roman att historien återupprepar sig. Det är inte identiskt men det är likartad. Och barnen är de som drabbas värst.

Som ni förstår är jag nu tacksam för att få läsa ytterligare en pärla som Nilssons lila modiga förlag givit ut. Om du inte har koll på deras utgivning så se till att få det. Det finns många intressanta böcker i deras utgivning som jag ser fram emot att läsa.

Tack för recensionsexemplaret!

MAARTEN ´T HAART: SLADDBARNET – ROMAN

SladdbarnetMaarten `t Hart (1944-): Sladdbarnet
”De Nakomer”
Utgiven 1996
På svenska 1997
Översättning: Annika Johansson och Ingrid Wikén Bonde
340 sidor
Atlantis förlag

Romaner från det flamländska språkområdet är inte flitigt förekommande i den svenska bokfloden. Jag vet inte om minnet spelar mig ett spratt men jag tror det översattes mer på 70-80 talen. De ständigt nobelpristippade Hugo Claus (Belgien) och Cees Nooteboom (Holland), som Modernista nu återutger, Louis Paul Boon (Belgien) och Jan Wolkers, Harry Mulisch och Maarten `t Hart (alla från Holland) är några namn..
Mulisch och Wolkers är anses vara två av de stora i den nederländska efterkrigslitteraturen.

Maarten `t Hart är också ett stort namn i sitt hemland Holland. En mycket populär och läst författare med många romaner bakom sig. Han föddes 1944 i Maassluis, en ort vid kusten som ofta bildar en fond till hans böcker. ´t Haart utbildade sig till etolog på Universitetet i Leiden där han arbetade tills han blev författare på heltid.

Hans första bok på svenska, Dödens budbärare, kom 1982. Hans roman Om så hela världen rämnar vann svenska deckarakademins pris 1994. Vad jag minns var det inte en traditionell deckare utan en mycket välskriven roman där det fanns ett mord i centrum. Men det var länge sedan. Jag har även läst hans debut Stenar mot en hornuggla någon gång på 90-talet.

Sladdbarnet kom ut på svenska 1997 och har stått i min hylla sedan bokrean 2000. Jag vet inte vad som fick mig att plocka ner den men jag är glad att ha gjort, att ha återknutit kontakten med detta fina författarskap.
Romanen en handlar om Roemer Simon, ett sladdbarn i familjen Minderhout. Vi får följa hans liv från barndomen fram till slutet av hans liv då hans utsätts för en smutskastningskampanj. Han påståtts ha förrått några landsmän under andra världskriget.

Det är en roman i tre delar. I första delen 1914-1938 skildras hans barndom i några korta episoder. I del två 1940-1944 lever ungkarlen Roemer Simon i en liten stad där han arbetar som apotekare. Sista delen som utspelar sig 1994 då han vaknar upp och befinner sig på de anklagades bänk. Helt plötsligt kastas hans liv över ända då händelser i hans förflutna misstolkas av av en ovillig mobb.
Det är kanske att dra det för långt men genom Roemer Simons historia tecknar ´t Haart Holland under 1900-talet. En ljus barndom, som den hårdföra kalvinistiska religionen, som t´Haart ofta kritiserar, slår en skugga över. Ett land i krig med all den skräck och svåra förhållanden det innebär. Där den brännande frågan finns om var du har din lojalitet och modet hos motståndsrörelserna. Och efter kriget, letandet efter syndabockar, då man vill skriva sig fri från skuld.
Det är onekligen intressant att läsa om det lilla land som vi vet lite här om men som ligger centralt i Europa och vår traumatiska 1900-talshistoria.
Sverige finns faktiskt med i romanen. Mona Sahlin-affären berörs flyktigt utan att nämna henne vid namn . En visa av Adolf Lindblad, En sommardag, som spelar en stor roll i Roemer Simons passionerade förälskelse i en kvinna under kriget.

Det finns teman i Sladdbarnet som jag känner igen från tidigare böcker. Hans enorma kärlek till klassisk musik går som en röd tråd i författarskapet. Skildringen av en relation far och son. Att teckna livet i en liten småstad präglad av hård religiositet, småsinthet och misstänksamhet. Men också kärlek och värme. Och till sist kanske det viktigaste frågan om skuld.
Sladdbarnet är inget mästerverk. Ibland så kändes den kanske lite okoncentrerad. Vissa episoder kunde kanske strukits eller kortats ned något Och när han skall få ihop det på slutet kan det bli kanske något krystat, även om det är gripande.
Jag märker dock flera dagar efter avslutad läsning att boken lever kvar i mig. t’Haart skriver med en sådan lätthet och sådan ömhet att romanens karaktärer finns kvar. Det finns en andning och musikalitet i hans prosa som är så tilltalande även när han skriver om svåra saker. t`Haart också levandegöra naturen på ett fint sätt.
Jag kommer på mig själv att jag tycka om den neurotiske Roemer Simon och funderar vidare på hans liv.

Maarten_t_Hart_01

Maarten ´t Hart

Bokförlaget Atlantis har givit ut ett flertal böcker av ´t Haart. Hela 11 stycken. Jag har två till i hyllan som jag säkerligen kommer att läsa. På nederländska finns det många fler. Han är fortfarande mycket aktiv.
Du hittar inte många böcker av honom i bokhandeln utan det får bli bibliotek och antikvariat .

Jag kan passa på att tipsa om en annan holländsk roman som utspelar sig under kriget. Harry Mulisch mästerliga Överfallet som jag skrev om här. Läs den!

I FÖRVANDLINGARNAS SPEGELSAL – CEES NOOTEBOOM: FÖLJANDE HISTORIA – ROMAN

nooteboom_foljande_historia_coverCees Nooteboom (1933-)
Följande historia
”Het volgende verhaal”
Utgiven 1991
Denna utgåva 2014
Översättning: Ingrid Wikén Bonde
96 sidor
Modernista förlag
Recensionexemplar

Den holländske författaren Cees Nooteboom utgavs flitigt för ganska många år sedan. Han nämndes i Nobelsprissammanhang år efter år, men sedan har det varit tyst. Jag trodde själv att han inte längre var i livet. Men det var fel! Nu satsar ett av Sveriges mest intressanta förlag Modernista på en återlansering av Nooteboom genom att ge ut tre av hans romaner med mycket eleganta och aptitretande omslag. Dock att kalla Följande historia roman är egentligen att ta i. På engelska talar man om ”novella” . Texten ryms på ca 80 sidor.

Nooteboom har länge funnit funnits på min lista över författare jag vill läsa, men den är längre än jag någonsin kommer hinna med. När Modernista vänligen skickade mig ett exemplar så jag fick anledning att äntligen täppa till den bildningsluckan.

Jag tror att det är av de böcker som jag upplevt som svårast att skriva om sedan jag började med bloggen. Det är inte så att han egentligen är svårläst, men boken är så fylld av tankar, infall, djup lärdom och humor. Nooteboom är en oerhört skicklig stilist. Hans meningar är balanskonster på hög nivå med precision även i partier som är mer drömska. Den lilla handling som finns får du upptäcka själv. Detta är mer av en litterär meditation över livet och döden

Herman Mussert är före detta latinlärare. Han gick under  smeknamnet Sokrates. Herman fick avsked från sin arbete efter en skandal i samband med en otrohetsaffär med en kollega. Herman har efter avskedet ägnat sig åt ett yrke han föraktar. Han skriver resguider under pseudonymen, Dr. Strabo, guider som han själv tycker är vämjeligt ytliga. Herman är mao en person med tre identiteter.

Romanen inleds med att Herman vaknar upp på ett hotell i Portugal som han 20 år tidigare har besökt med sin kvinnliga kollega. Problemet är att han somnade i sin lägenhet i Amsterdam kvällen före. Herman vaknar sakta till liv och börjar fundera vem är det egentligen som är där? Och hur kom han dit?

Cees Nooteboom. Foto Simone Sassen

Cees Nooteboom. Foto Simone Sassen

Herman är besatt av Ovidius Metamorfoser och ägnar sin fritid åt att översätta dem. Han funderar mycket på människans förvandlingar. Att vi alltid finns i relation till något annat, att allt egentligen flyter.

”Det är skillnad mellan gudar och människor, Gudar kan förvandla sig själva, människor kan bara förvandlas.” (Sid 12) I den meningen är människan ett objekt. Det är inte vi som förvandlas vi blir förvandlade.

Vi försöker förstå och tolka våra liv. Antingen genom konsten och litteraturen eller som Musserts älskarinna, lärare i naturvetenskapliga  ämnen genom att första biologin och kemin i livet, en förklaringsmodell som Mussert inte ger mycket för.

Likt Sokrates predikar han själens eviga liv som han egentligen innerst inne, visar det sig, inte tror på. Och kärleken den tror han inte på heller ” till för småborgare” och han blir så valhänt när den drabbar honom. Den kunskap han skaffat sig genom livet ger honom inga redskap.

Det är en tragisk person som Nooteboom målar fram. Självgod, intellektuellt briljant och stundtals pretentiös men samtidigt fylld av självförakt.  Jag kom flera gånger att tänka på att han skulle kunna dykt upp i en roman av den österrikiske dystergöken Thomas Bernhard, inga likheter i övrigt.

För mig finns en nyckelmening i boken redan på sidan 17. ”Ibland kan man se en hund som försöker bita sig i svansen. Då uppstår en slag hundig  virvelvind som slutar med att framträder ur stormen som hund”. Herman har inte genom alla sina studier, resor eller olika gestalter (Sokrates, Mussert & Dr Strabo) kommit fram till en djupare förståelse av livet som han kan hålla fast vid. För det flyttar sig, förvandlas blir något annat. Allt är fast förflyktigas. Och runt hörnet väntar döden.

Trots att det är en tunn liten bok som finns här material för omläsning. Då kanske jag skulle läsa den på ett annat sätt, hitta ytterligare bottnar. Att Nooteboom är en spännande författare som bör läsas är det inget tvivel om.

 

ANNA ENQUIST: BEDÖVARNA – ROMAN

BedovarnaAnna Enquist (1945-)
Bedövarna
”De Verdovers”
Översättning: Per Holmer
Utgiven 2011
På svenska 2013
350 sidor
Natur och Kultur
Recensionsexemplar

För många år sedan läste jag Anna Enquist, ett stort namn i Holland med många priser bakom sig, utmärkta roman Hemligheten. En bok jag tyckte mycket om. Anna Enquist, som egentligen heter Christa Widlund-Broer, är något så ovanligt som en holländsk författare som det översatts många böcker av. Och de fortsätter komma. I höstas kom Bedövarna. Som vanligt översatt av den mycket erfarne Per Holmer som väl översätter allt som kommer ut från Holland!

På 80-talet översattes det mer holländska författare bla de utmärkta Harry Mulisch, Maarten t´Haart och Jan Wolkers. Nu kan jag inte påminna mig att jag sett nya romaner från Holland förutom Anna Enquist. Enquist är förutom författare också psykoanalytiker och musiker. Hon är gift med en svensk musiker och talar flytande svenska. Jag hörde ett lång intervju med henne på svenska för flera år sedan!

Jag har fortsatt att köpa hennes böcker som jag hittat billigt i bokhandlar på hyllorna med prissänkta böcker som de inte får sålt… Men de har blivit olästa.
Nu skickade Natur och Kultur denna bok till mig så jag tog tag i den. Det är hennes största försäljningssuccé i hemlandet.

Boken är ett resultat av att författaren bjöds in att deltaga i ett projekt ”Författare på avdelning” på Fria universitetssjukhuset i Amsterdam. Hon valde att följa narkosläkaran. Hon är fascinerad av deras yrke som handlar om att mota eller ta bort smärtan medan hennes handlar om att möta den. Författaren praktiserade ett dagar i veckan på narkosavdelningen under en period 2010-2011. Sedan skrev hon denna roman.

Lite om handlingen: Dirk, psykiater som förlorat sin fru Hanna försöker komma igång med sitt liv igen. Genom sin svåger Peter, som också är hans bästa vän och kollega, får han en patient som blir hans första uppdrag efter bortavaron. Det är en terapi som börjar kärva omgående. Peter är gift med Dirks syster Suzan som är narkosläskare. De har en dotter Roos som Suzan har svårt att förhålla sig till nu när hon flytt boet.
Förutom skildringen av familjerelationerna så får vi en ingående beskrivning av arbete på sjukhuset med allt vad det innebär att var narkosläkare på ett större sjukhus. Kontrasten är stor till mötena mellan Dirk och hans klient.

Låter det intressant. Ja det borde vara det men efter 150 sidor så gav jag upp. Det är så märkligt att en författare som uppenbarligen kan skriva mycket bra, vilket hon visade i Hemligheten och i passager i denna bok, kan skriva något som är så stumt. Enquist beskriver ingående arbetsplatsen men det gestaltas inte blir inte litteratur. Ibland kändes som om jag läste ett avsnitt av House eller Greys anatomy, det springs i dörrar, läkarna flänger fram och tillbaka, men det blir inte mer. Och hon har en och annan ”cliffhanger” som är som hämtad ur en tv-serie.

Beskrivningen av terapin är också väldigt stum. Det kanske kan vara av intresse för någon som aldrig studerat psykologi, men även har blir det som att läsa en något bearbetad fallbeskrivning mellan klient och terapeut, men litteratur blir det inte.

Tyvärr upplever jag även beskrivningen av huvudpersonerna på samma sätt. De bli inte verkliga för mig. Hela boken andas mer redovisning, som att hon stannar på ytan även när hon försöker gå på djupet. Jag vet inte om det var ett krav på att skriva en bok som en del av projektet. Kanske därför resultatet blivit som det blivit.

Jag blir ju längre boken går att mindre intresserad av personerna. När jag märker att jag börjar skumma inser jag att det är dags att lägga av.

Varför skriva om en bok jag inte avslutar. Ja bloggen är ju min läsdagbok. Och det är intressant att tvinga sig att fundera på varför något inte är bra.

 

EN SUVERÄN ROMAN OM ANDRA VÄRLDSKRIGET – HARRY MULISCH: ÖVERFALLET – ROMAN

Harry Mulisch (1927-2010)
Överfallet

”De Aanslag”
Utkom 1982
200 sidor
Övers: Ingrid Wikén Bonde

Harry Mulisch avled för ett par veckor sedan, 83 år gammal. Han har under flera år nämnts som möjlig nobelpristagare. Jag köpte Överfallet våren 2003 för 5 kr då den kasserades från ett bibliotek här i Göteborg! Häromveckan nämnde en kamrat att han var en mycket bra författare, även om hon inte läst denna bok. Jag hade haft lite funderingar på att läsa den då mitt intresse för andra världskriget kommit åter.

Från första sidan var jag fast i denna mästerliga berättelse. Anton Steenwijks hela familj utraderas  en kväll i januari 1945 i samband med att några motståndsmän mördar en polischef på deras gata. Denna händelse är förstås livsavgörande för Anton och påverkar hela livet framöver.
Vi får följa honom under hans liv, genom studier, äktenskap och familjeliv fram till 1981 då han till slut får reda på vad som egentligen hände. Det som från början var en hemsk  och fruktansvärd händelse där skuldbördan var självklar, växer under romanens gång fram till något mycket mer komplext och mångfacetterat. Ven är skyldig, vem är egentligen offer, vem är mest drabbad? Det finns inga självklarar svar på den frågan.

Mulisch är en mycket skicklig författade som på en lätt genomskinlig prosa  för läsaren varsamt framåt. Det första kapitlet skrivet så Anton var barn är mycket drabbande. Å andra sidan är hela boken det så det är bara att gå till närmaste bibliotek och låna den

Jag har inte läst många holländska romaner. Några av Maarten t`Haart, en Jan Wolkers och en Anna Enquist. Hennes roman Hemligheten kan verkligen rekommenderas. Det var flera år sedan jag läste dessa romaner, men det var något i denna bok som påminde om de förra. I både stil och stämningar, de kändes ”holländska” för mig. Det kan troligen bero på att andra världskriget och den tyska ockupationen är ett outtömligt ämne för de holländska 1900-tals författarna. Eller så är det något annat som jag inte kan sätta fingrarna på.

Harry Mulisch skrev många böcker men det finns bara två till översatta. Siegfried, en roman om Hitlers barndom,  och hans stora genombrott, Upptäckten av himlen, en bok som visst ”alla” i Holland läste.
Här är en intervju som Svenska Dagbladet publicerade 2004.

Missa inte den pärla.