DEON MEYER: KOBRA

 kobraDeon Meyer (1958-)
Kobra

”Cobra”
Utgiven 2015
På svenska 2016
Översättning från engelska: Mia Gahne
380 sidor
Weylers förlag

En längre tågresa efter ett sent kalas gjorde att det var lämpligt med lite spänningslektyr på vägen hem. Jag knep den senast översatta deckaren av favoriten Deon Meyer. Det är hans nionde och den fjärde med Benny Griessel i huvudrollen. De som följt min blogg vet att jag håller Meyer högt. Både som författare av riktigt spännande deckare och som skildrare av förändringarna i Sydafrika. Ett land med stora utmaningar och problem.

I Kobra tvinnas två historier samman. En framstående engelsk matematiker har tagit fram ett program vilket ger information om hur bankerna används för att mörka olämpliga transaktioner . Det involverar både företag kriminella och regeringar (Panama affären!) Nu har han kidnappats. Hans kunskap är farlig och han bör stoppas nu när vill att allmänheten skall få kännedom om det. Benny Griessel kopplas in och det visar sig bli ett fall som sträcker sina tentakler långt utanför Sydafrika

Kidnappningshistorien tvinnas samman med berättelsen om föräldralöse Tyrone, en ficktjuv som har levt på detta i flera år och nu har som mål att hjälpa sin syster till att studera till läkare. Av misstag dras han in i det värsta han varit med om.

Om du går in på Amazon.co.uk har Cobra fått fem stjärnor av alla som skrivit om den. Själv upplevde jag en matthet. Meyer har som vanligt skrivit en bladvändare. Vi får följa vanliga inslag i deckare som Griessels kamp mot alkoholen och med sina relation till kvinnor. Hur han fastnar i polisbyråkratin och maktkamper och måste går sina egna vägar. Och som alltid i Sydafrika ligger rasproblematiken som ett raster över berättelsen.

Jag läste först med stort nöje, men allteftersom boken fick fart och han likt en mycket erfaren regissör av TV-deckare klipper mellan de olika händelseförloppen i boken märkte jag ett större oengagemang från min sida, Det var kanske för välbekant, trots hantverksskickligheten. Jag kan ju min Meyer. Och jag tyckte han blev så förtjust i sin egen berättelse att han lät farten ta över och jakten hålla på för länge. Visst, jag läste ut för att få reda på hur det gick, men slog igen boken med en tomhet som inte berodde på saknad.Det känns lite tråkigt med tanke på hur mycket jag tyckt om hans tidigare böcker med ett undantag.

Det kanske är dags för Deon och mig att gå skilda vägar?

Annonser

EN NY BOK AV SYDAFRIKAS DECKARKUNG – DEON MEYER: SPÅREN – DECKARE

SpårenDeon Meyer (1958)
Spåren (Spoor)

Översättning: Mia Gahne
Utgiven 2010
På svenska 2013
600 sidor
Weyler förlag

Han har spänt bågen högt denna gång, Deon Meyer, den mycket framgångsrike sydafrikanske författaren. Han skriver på afrikaans, vilket tydligen är ovanligt. Jag antar att även denna bok som tidigare är en översättning från den engelska översättningen.

Boken är en tegelsten på 600 sidor. Den består av tre helt skilda berättelser som inte alls ser ut ha med varandra att göra men som knyts ihop lite fiffigt på slutet.
Här finns de välkända ingredienser från Meyers andra böcker. Skildringen av ett älskat Sydafrika post-apartheid, ett samhälle fyllt av rasism, orättvisor, social ojämlikhet och efterföljande våld, Här finns kärleken till naturen och  engagemangen för utrotningshotade djur, hotade av ligor som dödar dem  för att sälja tex eftertraktade elefantbetar m.m.
Vi får även kunskaper om de bräckliga länderna ringt runt Afrika djupt påverkade av inbördes strider och kriminalitet. 
I denna roman så ser vi för första gången inflytande av militant islam som ju är på stark frammarsch i delar av Afrika.

Om man läser flera av hans böcker så lyckas han sammantaget  förmedla en bild av hela den södra regionen av denna väldiga kontinent. Och den är inte vacker.

Jag är en stor fan av Deon Meyers högoktaniga berättelser. Han skriver med ett enormt driv och det är riktiga bladvändare. Men denna gång så var det något som fick mig att inte känna samma entusiasm som tidigare. Det tog uppåt 200 sidor innan jag kom in i det vanliga Meyer-ruset när jag bara ångar fram över sidorna. Jag funderade mycket under läsningen om det beror på Meyer eller på mig. Jag har dock inte kommit på något svar!

Att läsa Spåren var som att höra en låt med alla de ingredienser som jag vet att jag tycker om men ändå så svänger det inte lika bra som tidigare. Det blir istället en känsla av mer av samma. Och inte lika roligt.
Som så ofta inom deckargenren så återkommer personer från tidigare böcker, Mat Joubert och Lemmer ,som var huvudperson i Blood Safari (Den sista safarin). Det är en trygghet både för läsare och författare men kan också göra det mer förutsägbart.
Jag brukar tycka att Meyer, för att vara i denna schablonfyllda bransch, ändå brukar klara sig undan, men nu var det flera gånger som varningslampan lyste.

Missförstå mig rätt. Meyer är en bra deckarförfattare som verkligen kan skriva spännande böcker med en politisk botten.
Meyer lyckas dessutom trots allt våld och elände få mig att längta tillbaka till Sydafrika som jag besökte ett par veckor  för vad kan de vara 10 år sedan. Ett så vackert och fascinerande land.

Har du inte läst honom så kan du mycket väl börja här. Men jag var mer förtjust i Död i gryningen och Devils Peak.

Tidigare recensioner:

Meyer, Deon: Blood Safari (Den sista safarin)
Meyer, Deon: Devils Peak
Meyer, Deon: Död i gryninen
Meyer, Deon: Jägarens hjärta

DEON MEYER: BLOOD SAFARI – DECKARE

Deon Meyer:
Blood Safari
Org.titel: Onsigbaar
Översatt till engelska av K.L. Seegers
Utgiven 2007
440 sidor

På omslaget citeras den populäre deckarförfattaren Michael Connolly: ”With Deon Meyer you can´t go wrong” . Efter att ha läst min fjärde så är jag benägen att hålla med. 

Meyer har en förmåga att skriva bladvändare som är oerhört spännande och med vettiga karaktärsskildringar. Samtidigt ringar han in det komplexa Sydafrika post-apartheid. Ett land delat av raser, språk. Ett land med avgrundsdjupa sociala skillnader, motsättningar landsbygd-stad, mellan det europeiska Cape Town och det afrikanska.

Huvudkaraktären i denna bok är ny. Lemmer, en livvakt med ett brokigt och våldsamt förflutet. Lemmer arbetar som livvakt för en firma som heter Body Armour. Han får i uppdrag att hjälpa Emma Le Roux, en framgångsrik ung yrkeskvinna, att leta efter hennes bror Jacobus Le Roux. Han har varit borta i över 20 år. Han försvann mystiskt när han arbetade i Krüger-parken som viltvårdare.
Emma tror sig sett en glimt av honom på tv under namnet Jacous Villiers. Han är anklagad för mordet på några tjuvjägare i ett naturreservat. I samma veva blir Emma utsatt för ett rån och ett mordförsök av tre maskerade män. Lemmer kallas in som hennes livvakt.
Tillsammans beger de sig iväg på jakt efter Jacobus. Det visar sig att det finns många som vill hindra dem från att få vetskap om den anklagade och om det kan vara Emmas bror.

Det stora temat i boken är vad vi gör med naturen i Sydafrika. Vi får en inblick i motsättningarna mellan viltvårdarna, de som utveckla naturturism, motsättningar mellan de olika stammar som fanns där tidigare. Och det är ingen svartvit bild utan Meyer visar hur komplex frågan är.

I centrum för berättelsen finns ett reservat för asgamar. En djur som många avskyr men som har en viktig funktion i den biologiska mångfalden. Meyer berättar att det finns en art vars funktion är att med näbben öppna kadavret, andra arter äter olika delar och till slut finns det en art som äter benen!

Meyer är en skicklig författare som med effektivt berättade spänningsscener växlar över till naturbeskrivningar, politiska diskussioner och starka möten mellan karaktärerna.. Han blir dessutom bara bättre. Mao om du tycker om att läsa deckare läs Deon Meyer.

Denna bok finns inte på svenska än. Såg nu att den kommer maj 2012 under namnet  Den sista safarin.

Tidigare recensioner:
Meyer, Deon: Devils Peak
Meyer, Deon: Död i gryninen

Meyer, Deon: Jägarens hjärta

EN SYDAFRIKANSK SPÄNNINGSMÄSTARE – DEON MEYER: DEVILS PEAK – DECKARE

Deon Meyer:  Devils Peak
”Infanta”
Utgiven 2007
420 sidor
Övers från engelska: Mia Gahne

Jag var mitt i en annan bok när jag läste att Deon Meyer fått Svenska Deckarakademins pris för denna bok. Trots att jag var lite besviken på Jägarens hjärta och tänkte att nu blir det nog inga fler böcker av honom, så blev jag nyfiken.  Efter min resa till Sydafrika så har jag en fascination för landet och insåg att jag ändå fastnat mer för karaktärerna än jag trodde.  Lånade den på biblioteket, tittade på första sidan och sedan var jag fast!
Och väl var väl det för detta är en suverän deckare. Den har Meyers otroliga driv, han vet hur man skriver en blad-vändare. Detta går emellertid inte ut över karakteristiken av människorna, som blir något mycket mer än klyschorna, och beskrivningen av miljöerna. Och det ger en extra dimension här han nämner Kloof  Street och jag minns att där var jag och fikade en hel del under min vistelse det fascinerande Kapstaden med sitt speciella ljus och sin atmosfär.

I denna roman så vävs livsödena för Christine van Rooyen, en prostituerad vit kvinna, Bernie Griessel, en alkoholiserad polis och Tobela Mpayipheli som vi känner från de tidigare böckerna, samman.

Boken inleds med att Tobelas adoptivson som han älskar högt blir mördad och förövarna kommer undan rättvisan. Tobela ger då sig ut på ett korståg och mördar personer som förgripit sig på barn.
Bernie Griessel är polisen som leder utredningen. Han är utsparkad från sitt hem, hans fru har givit honom ett ultimatum.  Är du inte nykter 6 månader så är det skilsmässa och adjö till barnen. Visst vi har läst eller sett detta förut, men Meyers skicklighet som författare gör att det inte blir klichéfyllt utan det är mycket gripande. Och det är med engagemang man följer hans kamp med sin inre djävul.
Mycket gripande är också skildringen av Christine och hennes väg in i prostitutionen och livet som ensamstående mamma och sexarbetare

Dessa öden vävs samman till en otroligt spännande historia  med ett crescendo som nästan tar andan ur läsaren. Utan att ha läst några av de andra nominerade så inser jag att denna bok är väl värd sitt pris. Och jag har redan beställt nästa bok av honom. Men det blir på engelska för den har inte kommit på svenska

Här kan du se en intervju med Deon Meyer.

 

DEON MEYER: JÄGARENS HJÄRTA – DECKARE

Deon Meyer
Jägarens hjärta

”Proteus”
Utgiven: 2003
380 sidor
Översatt från engelska av Jesper Högström

Det var inte planerat att läsa en deckare.. En resa till Prag gjorde att jag ville ha något lättare färdkost.
Jag läste i somras hans första deckare, Död i gryningen, och den tyckte jag mycket om.  Så jag var nyfiken på om hans kunde hålla samma höga nivå i nästa bok. Den nominerades till bästa utländska kriminalroman 2009.

Huvudpersonen i denna roman är inte Zatopek van Herden, som dock dyker upp en bit in, utan Tobela Mpayipheli, ”Tiny” som var  en bland busarna i den förra romanen och har ett förflutet som ANC-soldat. Tiny, stor som ett hus, lojal och vänfast, med en fysisk styrka och snabbhet utöver det vanliga.   Nu har han lämnat det kriminella livet bakom sig och  arbetar som motorcyckel-mekaniker, har träffat en kvinna vars som han tagit till sitt hjärta. Han har ett gott liv. Åker till arbete, tar hand om sin familj och har en trädgård som han pysslar om. I framtiden finns drömmen om en egen gård. Tiny bestämde sig för att lämna det våldsamma livet bakom sig och bli en ny människa, en människa som inte är styrd av sin ilska och använder våld i trängda situationer.

Men när en vän ur det förflutna kallar på hjälp så kan inte Tiny säga nej och ger sig ut på som det visar sig en lång och våldsam resa på motorcyckel  över hela Sydafrika.

Som i den tidigare romanen så ligger Sydafrikas våldsamma historia som en fond för berättelsen, de motsättningar som finns mellan olika grupper, klasser och kön i ett hårt drabbat samhälle. Och det är en av styrkorna i denna deckare. Dock så gav dig mig inte lika mycket som den första.

Deon Meyer sade i radioprogram jag hörde härom dagen att han vill skriva bladvändare. Det kan han. Som läsare forsar du över sidorna för det är onekligen spännande. Men jag kände efter ett tag att det gick för fort, att ibland blev styckena som snabba klipp i en film, snabbheten gick ut över gestaltningen. Tinys resa är en lång resa och jag kände att jag tröttnade lite mot slutet. Det var lite svårt för Meyer att variera sig i beskrivningen av resans delar.

I övrigt finns det ju mycket man känner igen från andra deckare, motsättningar inom polisen, korruption, på tryckningar. Inget nytt under solen. Å andra sidan är han inte en oäven persontecknare även om det ibland dyker upp lite klichéer.

Så får mig var detta lite av en besvikelse. Hade det varit den första jag läste av Meyer kanske bedömningen varit en annan.

DEON MEYER: DÖD I GRYNINGEN – DECKARE

I 30 graders värme på Sicilien så är en deckare bra läsning. Deon Meyer läste jag om i DN:s bokbilaga under våren. Den förste store deckarförfattaren som skriver på afrikaans.
Sydafrika är ett fascinerande land som jag besökte 2003 och som jag gärna skulle åka tillbaka till. De sydafrikaner som jag tidigare läst är den suveräne Coetzee, Andre Brink och Nadime Gordimer, men aldrig någon deckare. Deon Meyer verkade spännande så den kom med.
Och det visade sig vara en hårdkokt pärla.
Zatopek van Herden är en fd polis, numer något nedgången privatdeckare, som får i uppdrag att undersöka ett brott, ett mord på en antikvitetshandlare som polisen gått bet på att lösa. Jag vet, ni tänker så klyschigt, det har vi läst förr! Men Meyer skapar trots alla klyshor en trovärdig och mångfacceterad karaktär som läsaren bryr sig om.
Varannat kapitel är en skildring av van Heerdens märkliga barndom, uppväxt och liv fram till nu och varannat kapitel är själva mordgåtan.

Kriminalhistorien som är mycket spännande för oss successivt in läsaren i Sydafrikas mörka traumatiska förflutna samtidigt som vi förs in van Heerden´s mörka inre. Det är skickligt, välskrivet och mycket underhållande, en riktigt bladvändare. Absolut en författare att läsa mer av.

Deon Meyer

DeonMeyer:
Död i gryningen
”Feniks”
Utgiven: 2000
Översatt från engelska av Jesper Högström
405 sidor