Deon Meyer (1958-)
Dead before dyiing
”Feniks”
Översatt från afrikaans av
Madeleine von Biljon
Utgiven 1996
På engelska 1998
450 sidor
Little, Brown and Company

Det var många år sedan jag, ofta med mycket stor glädje, läste den sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer. Den senaste boken jag läste för sex år sedan, Kobra, fastnade jag dock inte riktigt för. Sedan glömde jag nästan av honom.

I min bokhylla har dock en av hans böcker, Dead before dying, stått och samlat damm under många år. Fråga mig inte varför jag plockade fram den nu. Kanske för att jag den senaste tiden läst, eller inte kommit igenom, flera mer seriösa romaner som inte fångat mig och som jag inte fått lust att skriva om. Jag ville nog ha bok som skulle ge mig läsglädje. Och Meyer brukade vara ett säkert kort en gång i tiden.

Det blev ett mycket kärt återseende. Det tog inte många sidor förrän glädjen av att läsa Meyer infann sig. Dead before dying är en mycket driven deckare. Jag blev förvånad när det visade sig vara hans debut. Att redan vid första försöket kunna skiva en så fullödig berättelse. Inte en sekund under läsningen av dessa intensiva 450 sidor fanns det någon svacka.

En seriemördare går lös i Kapstaden. Med ett gammalt Mausergevär mördas en serie individer. Polisen kan finna inte något samband mellan offren.
Samtidigt rånas en serie banker som alla tillhör samma koncern av en skickligt maskerad bankrånare. Kan det var samma person?

Mat Joubert, känd från andra böcker av Meyer, leder utredningen. Mat plågas av minnen av hans fru, en kollega som mördades i tjänsten. Mat missköter sig. Han röker en massa och äter dålig mat vilket gör att hans hälsa är usel. In kommer en ny chef som meddelar att om Joubert inte gör något åt det så kan hans dagar på Murder and Robbery Squad vara räknade.
Det extremt svåra polisarbetet, pressen både från ledningen och media, sorgearbetet och hans tafatta försök att leva mer hälsosamt pressar Joubert. Han håller på att gå i bitar helt enkelt. Dessutom måste ha försöka rädda sin kollega Bernie Griessel, som kommer att bli huvudperson i många av Meyers framtida romaner, från att supa ihjäl sig.

Det som gör att jag tycker så mycket om Deon Meyer är, förutom att han helt enkelt skriver mycket bra, hans förmåga att teckna människor. Trots att det kan verka som att det är de vanliga klichéerna upplever jag inte det under läsningen. Karaktärerna i boken lever och är mycket trovärdiga.
Elegant bygger Meyer upp handlingen och vrider och vänder på den till det dramatiska och mycket oväntade slutet. Det är helt enkelt mycket skickligt gjort.

Det som skiljer denna bok från de jag läst tidigare är att den är inte skildrar det komplexa landet och dess politik så som han gjort i senare böcker och som ger en dimension till. Men man kan inte få allt i en debut.

De flesta av Meyers vid det här laget 14 böcker finns på svenska men inte denna. Med tanke på hur bra den är är det mycket förvånande.

Att återvända till Deon Meyer har som sagt givit mig en mycket lustfylld läsupplevelse. Jag längtar redan efter nästa bok av honom. Ett mycket gott betyg.

Tidigare lästa:
Meyer, Deon: Blood Safari
Meyer, Deon: Devils Peak
Meyer, Deon: Död i gryninen
Meyer, Deon: Jägarens hjärta
Meyer, Deon: Kobra
Meyer, Deon: Spåren