EN MYCKET LOVANDE BÖRJAN – JEAN-LUC BANNALEC: BRETONSKA FÖRHÅLLANDEN – ETT FALL FÖR KOMMISARIE DUPIN

Jean-Luc Bannalec (Jörg Bong, 1966-):
Bretonska förhållanden – Ett fall för kommisarie Dupin
”Bretonische Verhältnisse”
Utgiven 2012
På svenska 2026
332 sidor
Bokförlaget Perenn

Häromveckan träffade jag en kamrat som följer min blogg. Hon ”beklagade” sig över att jag skriver om så konstiga böcker… Och det kanske jag gör!
Bretonska förhållanden är dock en inte konstig bok, bara okänd! Det är en deckare jag tror många kan tycka om.
Per Nilson på det lilla förlaget Perenn kontaktade mig och frågade om jag vill läsa och skriva om förlagets första deckare. Jag blev nyfiken och tackade ja. Det visade sig vara en charmig deckare som utspelar sig i Bretagne med den sympatiske kommissarie Dupin i huvudrollen.

Namnet till trots så är detta inte en fransk bok. Bakom namnet Jean-Luc Bannalec finns den tyske litteraturvetaren, översättaren och essäisten Jörg Bong. Bong har uppenbarligen blivit förälskad i Bretagne och har nu skrivit fjorton deckare med kommissarie Dupin i huvudrollen.

Turistsäsongen i populära Port Aven skall snart inledas. Då finner man den 91-årige ägaren av det klassiska hotellet Central brutalt knivmördad. Vem kunde vilja ta den mycket respekterade mannen av daga? Det är mycket olämpligt att detta skall ske just när turisterna skall börja anlända en masse till Bretagne.

Den lilla staden är känd för att under 1800-talet haft en konstnärskoloni där med Paul Gauguin i centrum. Kan en oerhört värdefull tavla av Gauguin som finns på hotellet spela en roll i detta obegripliga mord?

Efter avslutad läsning kan jag säga att jag är mycket glad att jag tackade ja till att läsa boken. Detta är inte rafflande berättelse i högt tempo. Nej det är berättelsen som stilla meandrar sig fram allt eftersom Dupin försöker lösa gåtan. Personerna i boken är väl tecknade och kommissarie Dupin är befriad från många av de klyschor som kommissarier i deckare ofta är behäftade med. Och det är spännande, lågintensivt spännande.

Författaren är helt klart förälskad i Bretagne och dess historia och kultur. En region med ett eget språk och som blev franskt först på 1500-talet. Bannalec guidar oss i denna uppenbarligen oerhört vackra del av Frankrike. (Under läsningen blev det en helt del googlande efter de orter Dupin kommer till). Ja, man kan nästan säga att Bretagne är huvudpersonen i boken.

Per Nilson har själv översatt boken till en smidig svenska. Detta första möte med kommissarie Dupin gav definitivt mersmak och jag hoppas att Perenn fortsätter ge ut honom.

Samma dag som jag läst ut boken fann jag att Jonas Thente i DN skrev uppskattande om den. Roligt då det är svårt för små förlag att höras i bruset. Så stöd gärna förlaget genom att köpa boken.
Förlaget säljer boken till ett mycket bra pris: https://perenn.com/bretonska-f%C3%B6rh%C3%A5llanden

Nöjsam läsning.

EN EPOK OCH EN MAN I DESS MITT – ULF IRHEDEN: FRANS JOSEF – KEJSARE I KATASTROFERNAS TID

Ulf Irheden:
Frans Josef – Kejsare I Katastrofernas Tid
Utgiven 2018
365 sidor
Bokförlaget Perenn

För ett tag sedan blev jag kontaktad av det lilla förlaget Perenn som frågade om jag ville läsa en bok de, eller rättare sagt förläggaren Per Nilsson givit ut. Perenn är ett enmansförlag specialiserat på utgivning från Östeuropa. http://perenn.com/
En för mig okänd skribent Ulf Irheden hade skrivit en biografi över den siste store habsburgske kejsaren Frans Josef (1830-1916). Per frågade mig försynt om jag vill läsa och kanske skriva om den. Jag tackade ja.

När jag försökte finna information om den för mig okände författaren läser jag att han att är journalist, har en pol. mag. i historia, skriver lite för militärhistoriska Svärdet och Pennan och översatt bla Anthony Beevors berömda bok om Stalingrad. Men till min stora förvåning verkar han mest ha arbetat som reseledare för resor i Europa. Detta verkar mao vara hans debut som författare. Och det är en klart imponerande debut!

Det skall fan vara förläggare. Boken har inte, så vitt jag kan finna, recenserats i några tidningar. På förlagets hemsida citeras Sveriges Radios germanofil nummer 1, Gunnar Bolin när han i ett program säger ”… så man har ett fantastiskt tillfälle att lära sig mycket om detta stora kejsardöme, hur det gick under och varför, om man läser Joseph Roths underbara roman och sen den här jättefina biografin över kejsar Frans Josef också …” Där finns även ett citat av den svenska journalist och författare som troligen vet mest om Centraleuropa, den lysande essayisten Richard Swartz, som genom åren lär mig oerhört mycket om regionen och dess litteratur.
”med stor insikt om det väsentliga, säkert omdöme och njutbar stil har han [Ulf Irheden] lyckats med att på relativt begränsat utrymme få med en hel epok. Boken tillhör helt enkelt de allra bästa jag läst i ämnet.”

Eftersom jag själv inte har några större förkunskaper gör jag det lite lätt för mig genom att citera dessa herrar. Men utan att ha något att jämföra med kan jag konstatera att Irheden har skrivit en mycket underhållande, välskriven och kunnig bok om en hel epok.

När Frans Josef tillträdde som artonåring 1848 var hans rike mycket vidsträckt. Från Prag i norr, Karpaterna i öster, Trieste i väster och ned till Montenegro i söder. När han dog 1916 hade han genom ett sista beslut att förklara krig mot Serbien, efter ett helt liv med freden som främsta mål, varit orsak till att första världskriget inleddes. Det kriget slog sönder hela regionen och skapade motsättningar som beredde vägen för andra världskriget. En ödets ironi?

Tro inte att Frans Josef var den demokratisk och pacifist bara för att han verkade för fred. Det var fred på hans villkor. Det habsburgska riket var en etnisk kökkenmödding som Frans Josef försökte hålla på plats. Som kejsare var han en enväldig härskare som helst ville ha lugn och ro i sitt rike. Demokrati var inget för honom.
Men det var lättare sagt än gjort. Hans konservatism och rigiditet gjorde honom avog mot det nya.  Det visade sig bla i att han inte insåg de möjligheter som nya vapen och nytt strategiskt tänkande på slagfältet gav. Resultatet blev att flera krig både förlängdes och förlorades. Det kostade många hundratusentals människors liv.
Hans kejserlighet gick ända in i märgen vilket gjorde honom besatt av titlar, social rangordning och att allt gjordes enligt protokollet. För detta betalade han ett högt pris. Många är de mycket tragiska olyckor som drabbade hans familj som ett resultat av hans rigida moral och normer.

Allteftersom han blev äldre och allt mer av en institution så blev han också en anakronism. Det är dock intressant att för det österrikiska folket var han en symbol. När de i andra länder gav sig på kungahuset gav de sig i Österrike på politikerna. Har var kejsare i hela 68 år, mycket längre än medellivslängden vid den tiden. Han symbolvärde blev med tiden mycket starkt.

Det fina med Irhedens bok är hur han på så få sidor kan fånga en epok, en epok med många omvälvande förändringar. Han tar fram de stora linjerna inom politiken och kulturområdet. Samtidigt berättar han intressant och levande om det lilla livet, familjen och andra människor i Frans Josefs omgivning. Han växlar skickligt mellan de stora och små perspektiven och det finns ett bra driv i berättandet.

Irheden är mycket militärhistorisk intresserad. Skall jag rikta någon kritik mot boken var att jag hade svårt att hålla intresset uppe under de skildringar av olika slag med truppförflyttningar hit eller dit, som utgör en liten del av boken. Men det är bara en mindre anmärkning.

Om du har ett intresse för Europas historia under 1800-talet och framåt kan jag verkligen rekommendera denna bok. Den utveckling vi ser i Europa just nu har självfallet långa trådar tillbaka till denna tid.
Jag lärde mig mycket och hade roligt på den understundom hemska resan som Frans Josefs liv var. Irhedens bok är en helt enkelt ett stycke mycket välskriven och underhållande folkbildning.
Må den finna sin publik!

/reviderad 210811