JEAN ROUAUD: STORA MÄN – ROMAN

Jean Rouaud: Stora män
”Des hommes illustrés”
Utgiven: 1991
På svenska 1993
Övers: Anders Bodegård
180 sidor

Jag antar att många bokälskare likt mig har långa listor i huvudet på vad som skall läsa den närmaste tiden. Ibland följer jag dem, ibland inte.
En dag för ett par veckor sedan låg jag i sängen och var jag sjuk i behov av en en ny bok.  Jag kände mig så trött på alltid planera  så jag bara ryckte en av mina många olästa böcker. Det är jag glad för.
Stora män kom ut på svenska 1996. Jag köpte den, troligen på extrapris, 2001 och sedan dess har den stått i hyllan.  Jag visste det skulle vara en ”bra” författare. Att Anders Bodegård översatt är i sig en kvalitetsstämpel. Det visade sig vara en fin liten bok.

Stora män är andra boken i en löst sammanhängande självbiografisk svit. Den började med Rouauds debut, ”Ärans fält”, som handlar om författarens morfar. För den fick han Goncourt-priset.  ”Stora män” handlar om hans far. Den sista delen ”Världen nära på” skall handla om författaren ungdomsår. Han publicerat några böcker till men de finns inte på svenska.

Det är en lite undanglidande bok. Dels är det en ömsint skildring av älskad och glorifierad far, sedd ur en 11-årings ögon, en spännande, modig och uppfinningsrik far, dels är det en skildring av ett Bretagne i förändring. Boken inleds med en lång beskrivning av landskapet och dess invånare ur ett fågelperspektiv tills han zoomar ned på familjen och fadern.  Han är handelsresande och borta mycket från familjen. Varje tillfälle som fadern dyker upp blir lite av en fest, det är som om han är större än livet själv.
Faderns stora intresse är geologi och stenar och det finns fina passager om det.  Det blir som en symbol för grunden som sonen spår på som rycks bort när fadern dör 41 år gammal.

Första delen av romanen som leder fram till faderns död är skriven med elegisk ton, Rouaud försöker suga upp varenda detalj för att återskapa den tid som flytt.
Den andra delen om fadern om faderns tid under kriget och hur han träffar sin blivande fru. så romanens berättare kommer till världen. Den är skriven i en mer lättsamt, burlesk stil även om det finns horribla passager om bombningarna av Nantes.

Detta var en sympatisk bok som jag tyckte om och jag kan gott tänka mig att läsa de andra delarna.

Jean Rouaud

Jean Rouaud

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s