Robert Harris:
Vedergällning
”V2”
Utgiven 2020
På svenska 2021
Översättning: Svante Skoglund
314 sidor
Bookmark förlag
Recensionsexemplar
Den engelske journalisten Robert Harris har blivit en av de mest framgångsrika engelska författarna av historiska och politiska deckare. Jag hade mycket stort utbyte av En officer och en spion som var en lysande bok om Dreyfuss-affären. Förutom en av hans tidigare, Archangelsk, har jag läst två av hans senaste böcker Konklaven och München som båda två var besvikelser.
Nu kommer hans senaste bok, Vedergällning, på svenska. Det är hans 14e bok. De höga betygen på Goodreads fick mig att hoppas på att jag skulle få läsa en ny bra bok av Harris.
Som vanligt blandar Harris verkliga och fiktiva personer. Vedergällning binder samman två historier. En handlar om Rudi Graf (en fiktiv person) och hur han genom sin barndomsvän Werner von Braun dras in i arbetet med att utveckla och skjuta iväg de teknisk avancerade V2-bomberna som satte skräck i engelsmännen. Bomberna hade paradoxalt nog hade mycket begränsat militärt värde och som kostade ofantliga summor.
Den andra berättelsen handlar om Kay Caton-Walsh och hennes begåvade kvinnliga kolleger som flögs ut till Belgien. De kunde med hjälp av radarspaningen snabbt räkna ut, genom att studera bombernas bana och nedslagsplats, varifrån de sköts. Detta kunde ge engelsmännen möjlighet att bomba dessa rörliga uppskjutningsplatser.
Harris tar lång tid på sig att komma igång och någonstans i mitten började jag tycka att läsningen var nöjsam. Men sedan tappar den och romanen landar i ett antiklimax. Berättelsen om Rudi Graf är visserligen relativt intressant även om det blev lite för mycket teknik för min smak. Och interiörerna i Tredje riket gav inget nytt. Där går han på väl upptrampade stigar.
Den andra historien var märkligt doftlös och ointressant. Personteckning av Kay är så skissartad att hon överhuvudtaget inte blir någon jag engagerar mig i.
De två berättelserna gjuts egentligen aldrig samman till en helhet och båda saknar en riktig dramatisk nerv. Som i München lyckas Harris inte få liv i den verklighetsbaserade berättelsen. Och jag undrar vad Harris egentligen ville berätta med denna bok.
Vedergällning kan du hoppa över om du inte har stort intresse för flygplan och bomber.
Eller ta steget över kölen. För ett par år sedan läste jag en norsk deckare, Aslak Nores Ulvefellen där V2 och von Braun spelar stor roll. Det förvånar mig att inget svenskt förlag nappat på denna lysande och prisbelönta deckaren. Den var inte svår på norska. Rekommenderas varmt istället.
EN TRAVE BÖCKER 
Den flitige Robert Harris är en författare som jag inte följt. Men jag var imponerad av hans debutroman Fatherland när den kom på svenska för snart trettio år sedan. Det är en övertygande historia fast den är kontrafaktisk. Bland annat detta skrev jag i min recension; ”Året är 1964, platsen Berlin, en stad på tio miljoner invånare mitt i ett världsvälde. Stadsbilden domineras av kupolen på Rikets stora hall, och framför den Adolf Hitler Plats och Rikskansliet. Därifrån leder Segeravenyn fram mot en lika imposant monumental byggnad, Triumfbågen till åminnelse av segern i kriget. Historien har för bokens personer följt andra fåror än dem vi vant oss vid. Vändpunkten för andra världskriget kom inte med Stalingrad och El Alamein, Tvärtom segrade Hitler. Churchill flydde till Kanada, engelsmännen ingick fred med nazisterna, och kung Edward och hans amerikanska mrs. Simpson sitter på tronen, sympatiskt inställda till tyskarna.
Richard Heydrich har överlevt attentatet i Prag och är nu Hitlers närmaste man. I USA har John F. Kennedy kommit förbi den ödesmättade novemberdagen i Dallas och sitter kvar som president. Pappa Joseph som under sin tid som amerikansk ambassadör i London hävt ur sig antisemitiska yttranden (de citeras och är autentiska) ligger bakom mycket av den amerikanska politiken, en grå eminens. Nu ska Führerns 75-årsdag firas med ett verkligt triumfkort. Kennedy ska besöka Tyskland och cementera den vänliga ententen mellan de båda supermakterna. Berlin är inte bombat, tvärtom har det byggts ut enligt Albert Speers planer. Skulpturer av Arno Breker kantar avenyerna, allt för att glorifiera teutonerna.”
Och så väver Harris – som den gången fortfarande var politisk kommentator på Observer och som hade skrivit en bok om Hitllers förfalskade dagböcker – samman en tät och rafflande historia om en ihärdig spanare som assisterad av en vacker amerikanska ger sig på jakt efter hemligheter bland nazistiska koryfeer. Bland annat finner man i ett bankfack i Zürich en stulen målning av Leonardo da Vinci, Romanens mittaxel är protokollet från Wannsee-konferensen om den slutlika lösningen (som man vet mer om nu än då romanen skrevs). Jag inledde min anmälan med att påstå att boken var omöjlig att lägga från sig, en sliten men den gången alldeles sann kliché. Jag läste ut den i en sittning men kommer väl inte att läsa den på nytt. därtill är livet för kort och böckerna för många. Men bra var den!
Tack Ivo .Som vanligt!! Fatherland är jag sugen på.Hört mycket gott om den När han är bra är han riktigt bra men tyvärr gäller det för mig bara En officer och en spion!