Kirsten Thorup (1942-)
Intill vanvett, intill döden
”Indtil vanvid, indtil døden”
Utgiven 2020
På svenska 2022
Översättning Helena Hansson
384 sidor
Bonniers förlag

När jag såg att det kom ut en ny roman av Kirsten Thorup blev jag förvånad. Jag kände till den danska författaren men mindes att det var länge sedan hon kom ut på svenska, att det var en författare verksam på 80-talet.
Det visar sig att Thorup har ett par år på nacken. I år har hon fyllt 80! I Danmark har hon fått många priser. Och så sent som 2017 fick hon Nordiska rådets litteraturpris för Erindring om kærligheden.

Efter att ha läst mängder av bra omdömen om boken impulsköpte jag romanen. När boken väl kom såg jag att den bestod av, som hos Thomas Bernhard, ett enda långt stycke. I det här fallet på 375 sidor (inte 470 som det felaktigt står på förlagets hemsida). Och det var korta meningar, staplade på varandra. Min läslust sjönk som en sten. När jag sedan väl började var alla tvivel snabbt bortblåsta. Det tog två sidor tills jag insåg att här har vi en författare av allra yppersta klass.

Om handlingen
För att gör det lätt för mig citerar jag Bonniers hemsida: Den unga danskan Harriet, nybliven krigsänka med småbarn, har ensam gett sig av till München. Hennes man har störtat som frivillig stridspilot för Nazityskland, hon vill hedra honom, bidra med något … Hon inkvarteras hos sin mans officerskollega, hög nazist, och hans danska hustru. Men den segerrika tyska krigsmaskinen har fastnat vid Stalingrad och kulisserna börjar rämna. Harriet möter en verklighet av våld och skräck. En tid av galenskap och omprövning är inne.

Intill vanvett, intill döden är en helt fascinerande läsupplevelse. Texten flödar som sagt fram utan utskriven dialog och stycken. Vi ser alltid utifrån Harriets perspektiv. Genom hennes ögon och öron kommer vi vardagslivet i Tyskland 1942 in på livet. Ett liv som är något helt annat än det propagandan fått henne att tro. Allt eftersom hon får erfarenhet av livet i Nazityskland börjar allting spricka upp för henne, lösas upp.

Hennes värdinna Gudrun har helt anammat den fasansfulla ideologin. Men trots att hon som gift med en generallöjtnant har fördelar som få andra betalar hon ett högt pris. Relationen mellan Harriet och Gudrun böljar fram och tillbaka i ett intrikat spel. Porträtten av Harriet och Gudrun är båda starka och fascinerande.

Thorup kan verkligen berätta och i hela texten finns ett sug som gör att det är oerhört svårt att lägga från sig boken. Hennes stora kunskap om människans psykologi och Tyskland under kriget vävs samman med en helt imponerande litterär skicklighet. Det är inte bara visuellt som romanen är som ett stort block, en gjuten helhet.

Kerstin Ekman recenserade det danska originalet i DN 2/1-21 och skrev ”Jag som har läst ”Indtil vanvid, indtil døden” har en annan bild av krigets Tyskland än jag hade förut. Det finns kunskap som bara en riktigt stor berättare kan förmedla. Det är en berättelse om Tysklands inre tragedi.”

Jag vet inte när jag läste något som av denna klass senast. Det är mästerligt. Mästerverk är ett stort ord och jag är kanske inte rätt man att bedöma det, men jag vet att det kommer ta lång tid tills jag läser en roman lika bra som den här.

Det kan mycket väl bli Nordiska rådets litteraturpris igen. Och vi får hoppas att Bonniers sätter den skickliga Helena Hansson i arbete igen och översätter Erindring om kærligheden.

Till min glädje såg jag en intervju med Thorup på Youtube som sade att hon är inte färdig med Harriet och skriver på en fortsättning. Hoppas hon får ett långt liv!