Mihail Sebastian (1907-1945):
I tvåtusen år
”De două mii de ani”
Utgiven 1934
På svenska 2023
Översättning: Inger Johansson
Förord: Sinziana Ravini
320 sidor
Nilsson förlag
Recensionsexemplar

Det var ett par år sedan jag först hörde talas om den rumänske författaren Mihail Sebastian. Jag tror det var när hans dagbok skriven mellan 1935-1944 publicerades på engelska och hyllades stort. Till min stora förvåning översattes den även till svenska och gavs ut av det lilla H:ströms förlag. Jag förundrades över att det skulle finnas en marknad för den i Sverige. Den står oläst i bokhyllan men min nyfikenhet på den har blivit mycket större nu när jag läst I två tusen år, Sebastians berömda roman från 1934, i en mycket fin översättning av Inger Johansson.
Romanen har de senaste åren översatts till flera språk och blivit mycket uppmärksammad.

Mihail Sebastian heter egentligen Iosef Hechter. Han var advokat som även skrev pjäser och romaner. Han tillhörde en litterär krets i Bukarest med bland andra religionshistorikern Mircea Eliade och författaren E.M. Cioran. Sebastian överlevde kriget men blev påkörd av en lastbil 1945 på väg till en föreläsning han skulle hålla om Balzac.

I I två tusen år får vi följa den namnlöse huvudpersonens liv under 1920-talet då antisemitismen växer starkt i Rumänien. Jag läste någonstans att Hannah Arendt sagt att Rumänien var det mest antisemitiska landet i Europa före kriget.
Romanen består av hans dagbok under perioden.

Huvudpersonen är i början av boken en ung universitetsstuderande i Bukarest. Han längtar efter att stå fri. Han är mycket ambivalent till det judiska (som Sebastian själv). Han vill inte vara en del av traditionen. Han slår bakut när hans vänner på universitet vill att han skall vara med och ge igen på de som attackerar judiska studenter .
”Denna judiska gemenskap, jag hatar den. Jag frestas av tanken att vid första bästa tillfälle häva ur mig ett brutalt ord för att visa mig sådan som jag är bland dessa tio människor som betraktar mig som sin ”lidandes broder”, Jag som är ensam, absolut och definitivt ensam.” (sid 32)

Men det visar vara jude det är ett kors han inte kommer undan, och som han inser att heller inte heller vill vara utan. Men han vill också vara rumän och från Donau, identiteter som de rumänska fascisterna inte vill ge honom rätten att ha.

Denna subtila roman är som en filosofisk meditation över judendom och antisemitismens olika ansikten under ”två tusen år”. Det är även en lyhörd utvecklingsroman om en ung mans resa till självkännedom och acceptans. Och en skildring av ett land där våldet växer fram med stor kraft.

Mihail Sebastian 1907-1945

Det finns så många fina passager och kloka tankar i denna mycket vackra text. Min bok är efter två genomläsningar fylld av understrykningar. Starka scener blandas med diskussioner om judendom och antisemitismen, om den revolution eller världsbrand som en del tror på och en del längtar efter. Persongalleriet är stort och spännande.

Allt är nedtecknat av en lysande penna man gärna läser mer av.
Den svenska översättningen är mycket njutbar. Inger Johansson måste vara vår främsta översättare från rumänska. Hon är den som översätter bl.a. den allt annat än lätte Mircea Cartarescu.
Sinziana Ravini har skrivt ett fint och insiktsfullt förord.

Romanen får oss, utan att skriva läsaren på näsan, att reflektera över vår tid när rasismens otäcka huvud återigen stiger upp från de mörka källarutrymmen där den frodas.

Återigen har Nilsson förlag hittat en litterär pärla som jag hoppas får många läsare.