Magnus Cadier:
När tredje stjärnan tänds
Utgiven 2024
167 sidor
Bokförlaget Thorén & Lindskog

På bokmässan i Göteborg i höstas var det andra gången jag träffade den mycket sympatiske, och alltid välklädde!, Magnus Cadier som min kamrat Jörn Lindskog ger ut. För att stötta dem båda köpte jag Magnus tredje och senaste roman, När tredje stjärnan tänds. Jag kan villigt erkänna att det är lite speciellt att läsa böcker när man känner de berörda. Tänk om jag inte alls tycker om romanen. Tack och lov kunde jag släppa det omgående för Magnus lilla bok är en pärla som jag hoppas finner många läsare.

Jag kan bara skriva kort om handlingen för att inte förstöra för andra läsare.
Vi är i Lübeck 1933 och möter Klara, dottern till en framgångsrik chokladfabrikör. Klara bor fortfarande hemma och arbetar på kontoret på fabriken. Föräldrarna blir glada när svenske Gustav Rosén dyker upp. En mycket tyskvänlig svensk och ett gott parti för dottern. Men livet tar sig andra vägar. Klara möter den luggslitne juden Isaac och deras möte får konsekvenser som blir både oanade och mycket stora för Klara och gör att hon till slut hamnar i Göteborg.

När Tredje stjärnan tänds berättar en historia som på många sätt känns bekant och påminner om andra böcker eller filmer. Och kan kanske tyckas lite banal hur smärtsam den än är. Men inte i Magnus Cadiers säkra händer.
Boken är till stor del berättad utifrån Klara och hennes tankar, det är inte mycket dialog och mer av en inre monolog. Cadier kryper under skinnet på denna sökare i vuxenlivets början. Porträttet av Klara känns mycket trovärdigt.

Magnus med en av sina skrivmaskiner.

Jag tycker mycket om hur han med små detaljer frammanar först Lûbeck och sedan ett svunnet Göteborg där jag log igenkännande och kunde minnas ställen från förr. Det kanske var att romanen börjar i Lûbeck som fick mig att tänka på Thomas Mann och Buddenbrooks, samma burgna och instängda miljö.

Det som framförallt gör att När tredje stjärnan tänds är värd att läsa är Cadiers språk. Han skriver så vackert att jag satt och njöt av hans fina prosa. Ja visst det är en historia går i moll, men det skimrar om berättelsen, ett vacker melankoliskt ljus och det är en njutning att läsa den.

Jag ser att boken inte är recenserad mer än i Ystad vilket nog beror på att Magnus bor i regionen. Hoppas min lilla text gör att fler läsa denna lila pärla.