Cecilia Hansson (1973-)
Kafkalungan
Utgiven 2024
256 sidor
Wahlström & Widstrand

Jag har upptäckt ett nytt intellektuellt vattenhål i Göteborg, den Judiska Salongen. Dit bjuds kulturpersonligheter in för att prata om teman med judisk anknytning.
Första gången var i januari i år då jag var på en förhandsvisning av Pontus Hjorténs film om judarnas inflytande i Göteborg som har vart mycket stort och betydelsefullt. De 20 minuter vi fick se fick mig att längta till resten. Men Pontus är inte klar med den än!

Den kvällen var så stimulerande att jag omgående anmälde mig till nästa då Cecilia Hansson skulle komma och prata om sin nya bok Kafkalungan. Hennes författarskap har jag helt missat, men Kafka är ju spännande. Även om det var 30-40 år sedan jag läste honom.
Efter det roliga samtalet med Mikaela Blomqvist köpte jag boken och satte tänderna i den direkt

Jag kan direkt säga att det är en bok jag kommer ha svårt att göra rättvisa, men som jag uppskattade att läsa. Den är genreöverskridande bok. Det är en essä om Kafka, det är en reseskildring från Centraleuropa och det är en berättelse om Cecilias väg och vad jag nog får kalla en mittlivskris eller skapandekris. Allt speglat genom Kafkas författarskap (Det om “Ceclia” är inte helt sant enligt henne själv, men allt om Kafka är sant! Det sade hon med emfas på Judiska samlingen. Och boken har av somliga beskrivits som en roman… men det ställer jag mig tveksam till…=:) ).

Hansson har ett nära förhållande till Kafka och den centraleuropeiska kulturen. Otaliga är de resor hon gjort till Wien och andra delar av Centraleuropa. Det har tidigare resulterat i en essäsamlingen Hopplöst, men inte allvarligt – konst och politik i Centraleuropa som jag fann på bokrean nu.

Hansson besitter en närmast encyklopedisk kunskap om Kafka och hans omgivning som hon gärna delar med sig. Det är ett mycket spännande persongalleri med flera starka kvinnor.
Hansson berättar om alla hans kärleksaffärer, ofta distanserade och oförlösta, hans gradvis allt sämre hälsa och den tuberkulos som till slut tar liv. Där finns mycket svårt men Hansson verkar också vara mån om att nyansera bilden av dysterkvisten Kafka. Hon visar på många fler nyanser hos honom och att där fanns mycket glädje och humor också.
Även andra författare i språkområdet diskuteras som Elfriede Jelinek och Thomas Bernhard. Inga muntergökar de heller..=:)

Men det är inte bara en bok om Kafka. Hansson beskriver sitt projekt på 123-124. När hennes guide säger att hon lika alla andra som kommer till Prag skall försöka fånga Kafkas själ så försvarar sig Hansson:
“Jag försöker förklara. Att det egentligen handlar om min mormor och hennes tuberkulos och min mammas tvåspråkighet en minoritet, och hur allt detta påverkat mig och hur jag därför känner mig tilltalad av Kafka. Personligen, har är min Kafka, och av och till, när jag hamnat riktigt rätt kan jag känna hans själ lysa inom mig.”
Kafka var som tysktalande jude del av två minoritetsgrupper i Prag.

I berättelsen vävs huvudperson och Kafkas liv in i varann, ofta i vartannat kapitel. De som handlar om Kafka fann jag mycket intressanta. De andra delarna var mer ojämna, Men även där fanns det starka partier bl.a. om tuberkulosens historia i allmänhet och hur det drabbade hennes släkt i synnerhet.
Allting är dock skrivet med Hansson säkra penna. Att hon är en etablerad poet är inget jag är förundrad över efter avslutad läsning. Jag tycker mycket om tonen i boken. Den är varm och nära.

Jag är också glad att jag läst denna bok för jag inser att jag måste ta upp Kafka igen.
Dessutom skall jag till min glädje åka till Wien i vår och blir ännu mer inspirerad efter att han läst denna kärleksförklaring till staden.