Leo Perutz (1882-1957)
Yttersta dagens mästare
”Der Meister des Jüngsten Tages”
Utgiven 1921
På svenska 2015
Översättning Jens Christian Brandt
204 sidor
Nilsson förlag
Ingår i deras klassikerserie Absint

Ingen kan anklaga Nilsson förlag för att ha en likformig utgivning. När jag var på väg att avsluta J.J Voskuils mycket verklighetsnära, och mästerliga, roman Byrån 1: Herr Beerta, damp ett kuvert ned på hallgolvet. I det fanns Leo Perutz roman Yttersta dagens mästare, en suggestiv roman från 1921 där verkligheten är allt annat än självklar.
För många är Perutz ett okänt namn och var så för mig fram tills förlaget skickade mig Nattetid under stenbron för flera år sedan. En bok jag uppskattade mycket. De har därefter givit ut Den svenske ryttaren som jag inte läst.

Jag gör det lätt för mig. Så här skriver förlaget:
Wien, hösten 1909. När en ung officer tar sitt liv genom att hoppa från ett fönster är det upptakten till en kedja av mystiska och olycksbådande dödsfall. Snart förvandlas den gamla kejsarstaden till en labyrint där skuggor jagar andra skuggor och spår försvinner ut i tomma intet. I ett grått, kallt regn tvingas motvilliga detektiver spana på varandra, men också på apotek uppkallade efter ärkeänglar, melankoliska konsthandlare och en gåtfull individ som aldrig går utanför dörren. Logik och sunt förnuft gäckas av vålnader från det förflutna och vissa händelser som tilldrog sig i 1500-talets Florens tycks plötsligt upprepas i det oändliga.
Det är ganska långt bort från Voskuil..

Det var mycket roligt att åter komma i kontakt med Leo Perutz författarskap. Han är en skicklig författare som verkligen lyckas frammana ett Wien under 1900-talets början. Med säker penna tecknar han ned ett gäng egensinniga karaktärer från det burgna Wien som hamnar mitt i ett självmord…eller är det mord?

Perutz suggestiva och bildrika språk, i kombination med en deckarliknande handling, man tänker på Conan Doyle o Agatha Christie, gjorde läsningen till ett nöje. Allt eftersom handlingen framskred kom en smygande oro eftersom berättelsen hela tiden tar sig vägar som jag eller huvudpersonen kunde förutse. Med stigande puls dras vi till ett slut som är allt annat än konventionellt.

Översättningen av Jens Christian Brandt är så vitt jag kan bedöma mycket fin. Svenskan är mycket njutbart

Ja som ni förstår är detta en spännande och trevlig stund i läsfåtöljen. Och där jag nästan får en impuls att läsa den igen för att se hur skickligt Perutz byggt upp historien.

Även om han inte är känd i Sverige har jag läst att bland hans beundrare fanns bland andra Jorge Luis Borges, Italo Calvino, Ian Fleming och Alfred Hitchcock. Ingen dålig fan-club!

Vilken kulturgärning Nilsson förlag gör genom att lyfta fram dessa författarskap från förr.
Nöjsam läsning! Perutz är en liten pärla…i svart!