Samanta Schweblin (1978-):
Det goda onda
”El buen mal”
Utgiven 2025
På svenska 2026
240 sidor
Översättning: Annakarin Thorburn
Bokförlaget Tranan

Återigen har Bokförlaget Tranan fått mig att upptäcka ett intressant författarskap. Jag hade hört talas om, men inte läst, Samanta Schweblin. Hon är från Argentina men har bott i Berlin i många är. Hennes stjärna är i starkt stigande på den litterära himlen. Schweblin har redan fått flera tunga utmärkelser.

I samband med utgivningen av Det Goda Onda har man kunnat läsa intervjuer i DN (länk) och Vi läser. Schweblin besökte Sverige under veckan.
Genom min prenumeration på Tranans böcker, där man får ett litet urval av deras utgivning, fick jag denna spännande novellsamling. Tack för det!

Det goda onda består av sex noveller, varav några lite längre berättelser.
Schweblin visar sig vara en lysande stilist. Hennes återhållna och slipade prosa är glasklar och bilderna som jag fick under läsningen etsade sig fast som fotografier. Prosan är skenbart enkel och lätt men där ruvar något under ytan hela tiden. Som ett underjordiskt djur som du inte vet vad det är men som kanske kan komma upp och skrämma dig.. Jag läste ofta med andan i halsen.

Berättelserna handlar om personer som hamnar i situationer som pressar deras existens till det yttersta. Det är berättelser om liv och död. Novellerna är paradoxalt nog både klara och enkla men samtidigt så undflyende och gåtfulla. Schweblin har som motto ett citat från den argentinska poeten Silvina Ocampo: ”Det besynnerliga är alltid sannare”. Och det är på pricken kan jag tycka efter läsningen.
Jag kan villigt erkänna att några av dem tror jag inte riktigt att jag förstod poängen med. Men jag känner att det spelar ingen roll för det var en spännande och mycket givande läsning trots det. För det är så inkännande och mänskliga berättelser mitt allt det outtalade. Som i vilken samling som helst så är berättelserna olika starka men när hon är som bäst då är det riktigt bra.

Jag kan nu ansluta mig till dem som uppskattar hennes författarskap. Jag kan tänka mig att just dess gåtfulla karaktär gör att den skulle vara rolig att läsa tillsammans med någon eller i en bokcirkel.

Sist men inte minst får vi inte glömma den fina insats översättaren gjort. Annakarin Thorburn har återigen överfört en bok till mycket njutbar svenska. Annakarin är vad jag förstått en mycket stor beundrare av Schweblin. Det är lätt att förstå.