Philippe Sands
38 Londres Street
On Impunity, Pinochet in England and a Nazi in Patagonia
Utgiven 2025
480 sidor
Orion Publishing
Första gången jag hörde talas om juristen och författaren Philippe Sands var när hans första bok East West Street (Vägen till Nürnberg) kom ut. Den inhandlade jag genast men som med många böcker hamnade i den i hyllan. Så även hans andra bok Råttlinjen som jag köpte på bokrean några år senare.
.
När jag är på semester köper jag alltid en bok som blir en souvenir från resan. På The Book Centre i Kilkenny på Irland i augusti förra impulsköpte jag hans då relativt nya bok om Pinochet. En fin recension i London Review of Books hade väckt mitt intresse. (https://www.lrb.co.uk/the-paper/v47/n12/andy-beckett/an-efficient-man)
Då jag varit sugen på att läsa Sands under en längre tid och och läst lite från Latinamerika den senaste tiden tänkte jag att det var dags att sätta tänderna i den. Efter avslutad läsning kan jag säga att jag är glad att jag redan äger de två tidigare böckerna. Sands är en mycket god författare och har skrivit en synnerligen intressant och många gånger otäck bok. Och ibland spännande som en deckare.
Den följer två spår som oväntat korsar varandra. Dels den fascinerande processen när Pinochet arresterade under ett besök i London. En spansk domare vill åtala Pinochet för mord på spanska medborgare. Detta var förstå gången som ett statsöverhuvud åtalades i ett annat land. Pinochet hävdade immunitet och hävdar hans ärende skulle hanteras av Chile. Andra hävdade att det var ett brott av den digniteten att han kunde dömas även av domstolar i andra länder.
Den internationella rättvisan hade fått en aktualitet via Nürnbergrättegångarna. Pinochets arrestering var ett fall där det inte fanns något att luta sig mot och den juridiska processen som skildras är både snårig men spännande.
Om man tror att juridik är en exakt vetenskap så förstår du efter avslutad läsning att så det absolut inte det. När domarna skulle rösta om om Pinochet skulle utlämnas till Spanien kom de fram till olika svar baserat på deras skilda och tolkning baserat på tidigare domar. Sammanlagt är Pinochet över 2 år i England.
Det andra spåret är berättelsen om Walther Rauff, ett namn som Sands dök på när hans skrev Råttlinjen. Denna nazist, som var ansvarig för att konstruera och bygga små bussar där judar kunde gasas ihjäl 50 i taget, flydde efter andra världskriget och hamnade till slut i längst ned i Chile i Patagonien, i Puta Arenas. Detta efter råd från Pinochet och hans fru som Rauff lärde känna i Ecuador på 50-talet.
I Puta Arenas blev Rauff ansvarig för ett företag som paketerade krabbkött i konserver. Men allt eftersom Sands gräver vidare så inser man att Rauffs kunskaper hade använts av den oerhört grymma chilenska underrättelsetjänster Dirección de Inteligencia Nacional som Pinochet skapade.
Rauff var djupt inblandad i bortförandet och mördandet av tusentals människor efter kuppen i Chile. Och navet i denna verksamhet var huset på 38 Londres Street i Santiago.
Tyskland försökte på 50-talet få honom utlämnad med Chile hävdade att det gått över 15 år vilket var preskriptionstiden för brott i Chile. En skandal skrev nobelpristagaren Pablo Neruda i artikel..
När DINA upplöstes förstördes alla deras arkiv. Sands har ägnat år med att intervjua personer om Rauff. Han blir trots alla indicier mot honom en skuggfigur. Rauff gjorde allt för att hålla en låg profil. Men att han var person som var skyldig även till fruktansvärda sker i Chile står utom allt tvivel. I boken binder Sands därigenom ihop diktaturen i Chile med tredje riket. Dessutom finns det oväntade spår till Philippe Sands egen familj och liv. En liten del boken blir lite som en memoar också den fascinerande.
Det är väl känt att många nazister hamnade i Sydamerika och många av dem hade inte på något sätt övergivit sin nazistiska ideologi. (Jag kan varmt rekommendera Josef Mengeles försvinnande på det temat. Filmen som jag såg på Göteborgs filmfestival i januari är mycket bra. August Diehl är helt lysande som Mengele, Premiär 10:e april på bio).
38 Londres Street har kommit ut på svenska och legat på DN:s kritikerlista. Boken har på senaste tiden med tanke på den hemska utvecklingen i världen där länder som USA och Israel fullkomligt struntar i den internationella rättvisan blivit mer aktuell. För den historiskt och/eller juridiskt intresserade läsaren kan jag inte varmt nog rekommendera denna välskrivna bok..

