Henrik Nilsson (1971-): Hålet i stängslet : Resor med den latinamerikanska litteraturen
Utgiven 2024
226 sidor
h:ström – Text & Kultur AB

Denna bok borde förses med en varningstext. ”Läsning av denna bok kan orsaka ohämmade inköp av böcker från Latinamerika och att du bokar en resa till kontinenten!” Det är i alla fall vad som hänt mig under veckorna jag läst denna utmärka essäsamling!

Henrik Nilsson är en svensk kritiker och författare som du kanske hört på OBS i P1 eller läst artiklar av på Dixikon, i Axess eller i någon dagstidning. Han är verksam i Skåne men inte att förväxla med den andra litterära skåningen vid namn Henrik Nilsson, förläggare på det suveräna Nilsson förlag, som givit mig många fina läsupplevelser.

För oss 60-talister är ju litteraturen från Sydamerika främst känd för den ”magiska realismen” genom böcker av bl.a Garcia Marquez och Alejo Carpentier. Andra stora författare från den perioden som översatts till svenska är nobelpristagaren Mario Vargas Llosa, Julio Cortazar, Carlos Fuentes m.fl.

De senaste åren har jag sett att det kommit en stor mängd böcker på svenska av generationen efter dessa giganter. Jag har blivit mer och mer nyfiken på att veta mer om dem. Och Nilsson är en utmärkt guide att hålla i handen.

Han skriver själv att han inte är en systematisk läsare, men efter avslutad läsning kan jag inte vara annat än glad för hans mycket stora beläsenhet. Nilsson behärskar både spanska och portugisiska så listan på intressanta författarskap blir mycket lång. Tyvärr är det mycket som inte finns på svenska. Dock finns det tillräckligt mycket för att hålla en bokmal i gång under lång, lång tid.

Nilsson har inte bara läst mycket utan gjort, vad jag förstår, omfattande resor till kontinenten. Vi får t.ex följa med till Colombia med Garcia Marquez, Argentina med Ernesto Sabato, Mexiko med Robert Bolaño. Han gör även nedslag i Uruguay, Brasilien, Mellanamerika och Honduras för att ta några exempel.
Nilsson är själv poet så poesin tar stor plats i boken.

Nilson skriver elegant, medryckande och känsligt om kontinenten, dess litteratur och möten med författarkolleger. För mig är det som sagt en bok som ger mig en massa läs- och reslust. Det är helt enkelt ett sant nöje att följa honom. Mao rekommenderar jag boken varmt.

Jag hoppas Nilsson fortsätter skriva essäer om Latinamerikas mycket intressanta, levande och föränderliga litteratur. Fast faran är ju att då köper jag ännu mer böcker… Det är ju egentligen inget att oroa sig för. Nilsson skriver fint: För flera år sedan köpte jag ett par böcker av den uruguayanske författaren Mario Levrero på den lilla bokhandeln La Lupa i Montevideo Sedan dess har den tillhört den kategori av böcker som jag tror utgör en ansenlig del av de flesta människors bibliotek – de som ännu väntar på att läsas. Olika författare har olika lång inkubationstid, i litteraturhistorien och hos den enskilde läsaren. Vissa kastar vi oss genast över, andra bidar sin tid i bokhyllorna tills tiden är inne. (Sid. 136)

Den enda invändningen jag har är det inget finns ett register i slutet av boken. Mycket synd. Detta är en bok jag kommer gå tillbaka till och slå upp i då och då. För texterna håller definitivt för en omläsning eler två…

Och i höst bär det av till Mexiko om inte galningen i Vita huset sätter stopp för mina resplaner.

Nöjsam läsning.

Här kan du höra Henrik Nlssons essäer på OBS