Gianrico Carofiglio (1961-):
A fine line
”La regola dell’equilibrio”
Utgiven 2014
Översatt till engelska av Howard Curtis
270 sidor
Bitter Lemon Press

Det var ett tag sedan vi träffades, Guido Guerrieri och jag. 3 år sedan. Jag har med glädje följt honom i den serie deckare som Gianrico Carofiglio, med förflutet som åklagare i Bari, skriver. Som jag skrivit tidigare finns endast tre av hans stillsamma böcker på svenska. Sedan gav förlaget upp. Tyvärr. Det var bara att fortsätta läsa dem på engelska för tack och lov gav inte engelsmännen upp. Hans böcker har gått mycket bra i Italien och har fått priser både där och annorstädes.

I A fine line, som är den femte boken i serien, blir Guerrieri kontaktad av en gammal kollega, numera domare, vid namn Larocca. Han anklagas för att ta emot mutor, stora summor pengar. Guerrieri är övertygad om att en domare är oskyldig, just för att han är domare, och tar sig an fallet. För att få fram bevis på Laroccas oskuld tar Guerrieri hjälp av den bi-sexuella motorcykelåkande privatdetektiven Annapaola Doria. En riktig tuffing och rolig karaktär. Annapaola har alltid med sig ett basebollträ när hon går ut på kvällarna då Bari inte är en ofarlig stad!
Mer behöver jag inte säga om handlingen.

Ja det var ett kärt återseende. Guerrieri är en person som jag tycker mycket om. En försvarsadvokat med ständig mittlivskris, med stora litterära intressen. I hur många deckare nämns Alain Robbe-Grillet, ett stort namn i “den nya fransk romanen på 60-talet..=:). Utan att det känns påklistrat.

Som vanligt är det inte spänningen som står i fokus i hans romaner. Denna ”deckare” är förutom de sedvanliga existentiella funderingar hos Guerrieri när han vandrar runt i Bari, och som jag gärna tar del av, en diskussion om etik, moral och rättvisa.

Jag kan inte låta bli att tänka på att de som läser A fine line som sin första Guerrieri kanske inte skulle fastna som jag. För det blir aldrig spännande på riktigt som många vill ha i en deckare. Nej här finns många andra fina kvaliteter och jag ser fram emot att läsa den senaste (den sista?) i serien, The Measure of Time.

Jag är tacksam för att jag upptäckt denna fina italienska författare.

Här kan du läsa vad jag skrev om de föregående böckerna:
På sannolika skäl 
Med slutna ögon
Skälig misstanke
Temporary Perfections

Gianrico Carofiglio (1961-)
Temporary Perfections
”Le Perfezioni Provvisorie”
Utgiven 2010
På engelska 2011
Översatt Antony Shugaar
249 sidor
Bitter Lemon Press

Detta är den fjärde boken i Gianrico Carofiglios fina serie om försvarsadvokat Guido Guerrieri verksam i Bari i södra Italien. Jag har läst de 3 föregående med stort nöje. Som jag skrivit om tidigare sålde hans lågmälda deckare för dåligt och det svenska förlaget gav upp. Men hans namn är i stigande och hans böcker fortsätter att översättas till engelska. Carofiglio har nu skrivit sex böcker om Guerrieri plus några romaner till.

I Temporary Perfections blir Guerrieri uppsökt av en kollega och de upprivna föräldrarna  till en försvunnen flicka, Manuela. Det vill att Guerrieri tittar på om polisundersökningen missat något. Hans spontana reaktion blir att säga nej men hans mun svarar ja.

Guerrieri undrar vad han håller på med. Skall hon bli privatdetektiv nu? Han är ju försvarsadvokat.
Polisen visar sig ha gjort ett gediget arbete och Guerrieri har svårt att hitta några ingångar. Men när det visar sig att det finns kopplingar till droger och drogförsäljning nystas sakta förklaringen upp och sanningen kommer fram.

Som vanligt står deckarhistorien inte i centrum hos Carofiglio. Den stora behållningen av hans böcker har varit skildringen av Guerrieri och hans kamp med att komma till rätta med livet som 40-åring, frånskild och ensamstående. Att följa hans tankar och hans filosoferande. Och det fina porträttet av komplexa Bari.

I Temporary perfections är själva deckarintrigen så lövtunn och nästan marginaliserad att man ibland glömmer av den. Det är de andra delarna som träder fram. Tyvärr tycker jag denna gång att det påverkar boken menligt. Det blir lite långrandigt, han tappar tempo och det finns scener som skulle kortats av eller tagits bort.
Jag vet inte om det är att jag denna gång måste läsa på engelska som gör att romanens miljöer doftar mindre. Eller där det bara att jag börjar känna hans Bari bättre.

Hade det inte varit för att jag tycker så mycket om hans rollfigur och vill läsa vidare om honom så hade jag nog lagt boken åt sidan. Men den nästa boken i serien, A fine line,  nominerades till Crime Writers Award vilket tyder på att jag har något att se fram emot.

Här kan du läsa vad jag skrivit om de tidigare böckerna:

• På sannolika skäl
• Med slutna ögon
• Skälig misstanke