Kategoriarkiv: Ersatz

EN STOR LÄSUPPLEVELSE – GEORGI GOSPODINOV: TRÄDGÅRDSMÄSTAREN OCH DÖDEN

Publicerat den av

Georgi Gospodinov
Trädgårdmästaren och döden
” Градинарят и смъртта”
Utgiven 2024
På svenska 2025
221 sidor
Översättning: Hanna Sandborgh
Ersatz

Med den lysande, tankeväckande och roliga romanen Tidstillflykt introducerades den suveräne bulgariske författaren Georgi Gospodinov för oss svenska läsare. Det var en stark läsupplevelse. Det var jag inte ensam om att tycka. Romanen belönades med International Booker Prize.

Nu kommer hans senaste bok Trädgårdsmästaren och döden. Det är något helt annat än den förra boken. Men också en stor upplevelse, djupt berörande. Även denna bok i Helena Sandborghs mycket fina översättning.

Trädgårdsmästaren är Gospodinovs far och boken är en skildring av hans död i cancer i december 2023.

Sluta inte läsa här för att du tänker att om något så hemskt vill jag inte läsa en bok om. Du kommer du missa en oerhört välskriven och glimrande text om, ja, döden men lika mycket om livsglädje och kärleken mellan far och son. “Detta är inte en bok om döden utan sorgen över ett liv som tar slut.” skriver Gospodinov (Sid. 10)

Vi för följa författaren och hans far under den relativt korta perioden från när cancern upptäcks, faderns död och sorgearbetet månaderna efter.

De sista åren i faderns liv ägnar han sig året om åt sin stora trädgård. Att slita i trädgården och odla alla dessa fantastiska blommor och grönsaker var ett sätt för fadern att visa kärlek till barnen, en kärlek som, enligt Gospodinov, i den patriarkala bulgariska kulturen, i pappans generation, inte kunde visas med fysisk ömhet eller beröm. Trädgården ger Gospodinov många tänker kring livet och döden.
“Trädgårdsarbetet och döden. Jag tror man kan betrakta trädgårdsarbetet som något ursprungligt riktat mot döden. I Trädgården gräver man ständigt ner något i jorden och väntar på att miraklet ska ske, att något skall spira, något helt annat än fröet du sådde, grönt och rangligt, med blommor och blad, med frukt, något annat men också en upprepning av detsamma, kött av dess kött, (språket tänker främst i metaforer hämtade från djurriket). Jag tror att idén om uppståndelsen är en botanisk idé. Det är därifrån den konkreta delen av liknelsen kommer, detta är ursprunget. Också odödligheten är en botanisk kategori. Alla växter, som vi betraktar som evolutionärt enklare än vi, bär på ett mirakel, en super kraft som vi sakna. Det vet hur man dör så man kan återvända till livet.” (sid 135-136)

Från sin far fick Gospodinov berättarglädjen. Pappan var en stor historieberättare och han skriver så fint om det. ”Jag antar att han hade hört en del av de här historierna av någon annan, men ha ympade dem så skickligt på konkreta personer och platser, som ett skott från ett fuktträd på en vildstam, att berättelsen slog ut i blom och bar frukt just när den kom ur han mun. (Sid 131)

I boken finns smärta och sorg men också massa ljus och glädje. Jag skulle kunna fylla dessa rader med citat av Gospodinovs tankar om att vara en son, om att vara en far, om far och son förhållandet och vad som väcks när du förlorar din far. Jag förlorade min far för ett par år sedan och känner igen mycket av det Gospodinov skriver på sin underbara prosa.

Förlaget har kallat det här som roman men det håller inte Gospodinov själv inte riktigt med om…
“Den här boken har ingen självklar genre, de måste själv uppfinna den. Precis som döden inte har någon genre. Precis som livet. Och trädgården? Kanske är det en genre i sig själv eller samlar alla i sig. En elegisk roman, en memoarroman eller trädgårdsroman. Det spelar ingen roll för sorgens botanik. (Sid 212)

Oavsett vad det är så är det ett underbart stycke litteratur. Gospodinov fick tom mig som är helt ointresserad av trädgård att tänka att det kanske jag skulle ha en… Flera av mina vänner skulle gapskratta om de läste detta. Men så sinnligt skriver han om arbetet i en trädgård.

Förutom de två böcker som nu finns på svenska så har han bl.a. skrivit två romaner och flera noveller. Det är bara att hoppas att det enastående förlaget Ersatz, som gör många viktiga insatser genom sin bokutgivning, fortsätter ge ut honom.

Jag läste boken två gånger på raken. Den här boken kommer jag inte göra mig av med som jag vanligtvis gör. Nej den vill jag kunna återvända till och bara läsa delar av. Det finns så mycket att hämta i dela lilla pärla till bok.

Jag är långt i från ensam i min entusiasm. Den har idag 4.66 på Goodreads. Jag tror inte jag tidigare sett en bok med så många femstjärniga betyg. Av både män och kvinnor. Det är en bok som berör.

Mao köp boken och stöd Ersatz så vi får läsa mer av denna första klassens författare.

EN FANTASTISK ROMAN – VINNARE AV INTERNATIONAL BOOKER AWARD: GIORGI GOSPODINOV: TIDSTILLFLYKT

Publicerat den av

Georgi Gospodinov (1968-)
Tidstillflykt
”Времеубежище”
Utgiven 2020
På svenska 2024
Översättning: Hanna Sandborgh
315 sidor
Ersatz förlag

När jag först hörde talas om att en bulgarisk roman av en Giorgi Gospodinov vunnit International Man Booker Award tänkte jag att den kommer nog aldrig på svenska. Som tur är hade jag fel. Ola Wallin och hans Ersatz, som gör ett enastående arbete med att översätta litteratur från Östeuropa till svenska, lyckades att hitta en översättare som med denna roman debuterar som översättare från bulgariska. Och det skall vi vara glada för. Hanna Sandborgh som vanligtvis översätter från ryska gjort ett mycket fint arbete med denna finurliga roman.
Gospodinov har publicerat ett par romaner och diktsamlingar före denna bok. Och fått en drös av utmärkelser. För utom Bookerpriset fick han det mycket prestigefyllda italienska priset Premio Strega Europeo.

Det är den första roman som översätts från bulgariska till svenska på 47 år. Bulgarien må va ett stort land geografiskt men med endast 7,1 miljoner invånare är det ju ett litet språk. Jag har läst en roman från Bulgarien tidigare, Nikolai Groznys härligt vildvuxna Wunderkind, men den tog vägen via engelska.

Tidstillflykt är en roman om minnet, om nostalgi, om framtiden och vårt förflutna. Det är en synnerligen rik roman. Sällan har jag strukit under och markerat så mycket i en roman. Så många kloka sentenser. Ja det kallas roman men skulle också kunna ses som en filosofisk betraktelse och i vissa delar en samling skrönor.
Allt hålls ihop av Gospodinovs fina penna, skarpa blick och milda humor. Det är inte på något sätt en svårläst bok utan en njutning från början till slut.

Romanens huvudperson möter den mystiska Gaustin, en undflyende figur som kommer och går i romanen. Tillsammans med honom skapar han ett sjukhem för dementa där de kan leva i sitt förflutna. Han bygger upp olika lägenheter där allt kommer från säg 60-talet. Patienterna på dessa hem mår mycket bättre när de lever i sin egen tid.
Det blir en succé och Gaustin inser att behovet är mycket större. Vi lever allt längre och allt fler blir dementa. Och med en framtid i Europa som ser allt annat än ljus ut så längtar många tillbaka.

“Det kommer en tid då allt fler vill gömma sig i det förflutnas grotta. Vända tillbaka. Inte av goda skäl för övrigt. Vi måste var beredda med tillflyktsorter med det förflutna. Kalla dem tidstillflykter om du vill.” (sid 45)

Längtan efter att slippa framtiden och leva i ett förflutet tar fart och sprider sig som en löpeld över Europa. Folk börjar lyfta fram gamla seder och klä sig i kläder från förr allt för att fly nutiden. Till slut blir det omröstning inom Europas länder vilket tid de vill leva i. Alla länder blir små bubblor som lever i sin egen tid…..
Samtidigt kämpar romanens berättare med att han börja tappa minnet och vad det innebär för honom..

Jag kan säga att jag känner mig lite vanmäktig när jag kastar ned mina tankar kring denna underbara roman. Jag känner mig så otillräcklig när jag försöker få tag i dess rikedom. Det har varit en mycket givande läsning som fått mig att reflektera mycket kring minne och glömska. Jag är själv inte purung och med en mamma på ett äldreboende, där hon sitter och är glad, men inte minns något alls, så kommer texten nära på ett helt annat sätt än den gjort för mig som ung.
För vad är vi om vi inte har våra minnen, om vi inte har ett förflutet. Vad händer med oss när vi tappar det, när slutar jag vara mig själv?

Förutom att vara en oerhört stimulerande och rolig bok om minnet och det förflutna är det också en skarp analys av det som händer i Europa nu. Boken kom ut 2020 och man kan säga att Gospodinov har varit obehagligt pricksäker när vi ser vad som hänt sedan dess. När den nostalgiska högerpopulismen grepp om Europa blir allt starkare och farligare.

Jag hade förmånen att lyssna på Gospodinov när han var i Göteborg och frågades ut av UKON, Ulf Karl Olov Nilsson. Det var ett varmt och humoristisk samtal. Samma varma röst och humor finns i denna helt fascinerande roman.

Så köp den eller låna på bibliotek så att Ersatz fortsätter ge ut Gospodinov.
Jag läste en intervju med Hanna Sandborgh där hon pratade om att i Bulgarien finns det en mycket spännande litteratur, okänd för oss. De två romaner jag läst från landet gör mig sugen på mer från denna vita fläck i vårt litterära landskap.

Giorgi Gospodinov och UKON i samtal på Stadsbiblioteket i Göteborg 240408

EN STOR ROMAN AV EN STOR FÖRFATTARE – LJUDMILA ULITSKAJA: DET GRÖNA TÄLTET

Publicerat den av

Ljudmila Ulitskaja (1943-)

Det gröna tältet
зеленый шатер (Zeljonyj sjatior)
Utgiven 2010
På svenska 2015
Översättning Hans Björkegren
650 sidor
Ersatz förlag

Apropos att köpa böcker brukar jag säga: När jag var ung hade jag inga pengar och all tid. Nu har jag pengarna att köpa det jag vill ha men inte all tid. När jag kallt konstaterade, i ett samtal med en jämnårig vän, ungefär hur många böcker jag har kvar att läsa i livet, blev han så påverkad att han återkom till det flera gånger efteråt.
Jag är därför skeptisk till tjocka böcker. Framförallt om de anses som krävande. Förutom att de tar stor plats, är de verkligen värda den tiden de tar att läsa dem. Ibland inte. Jag har avbrutit läsningen av flera tegelstenar.

Eftersom jag älskar att köpa böcker krävs det en utrensning ibland. Det finns helt enkelt inte plats kvar. Fråga mig inte varför jag i sista stund plockade ut Det gröna tältet av Ljudmila Ulitskaja ur de välfyllda kassar som skulle till antikvariatet. Det är en tegelsten. Inköpt på bokrean billigt för några år sedan, men 650 sidor tjock (inte 704 som det felaktigt står på förlagets hemsida). Jag hade senare hört att den skulle vara svårläst. Mao stor risk för att bli utrensad. Som tur var skedde det inte.

Ljudmila Ulitskaja är en mycket populär rysk författare som bla tilldelats det mycket prestigefyllda Austrian State Prize for European Literature. På svenska finns det enligt vad jag kunnat läsa mig till nu fem romaner utgivna och en sjätte kommer i höst. Alla utom en på Ersatz förlag.

Det gröna tältet är en bred berättelse som sträcker sig från 50-talet och Stalins död till 90-talet och poeten Josef Brodskys död. De är en roman som handlar hur det är att leva i en diktatur och om de människor som gör motstånd mot det. Som försöker skapa sig en frihet och påverka systemet inifrån. Det är en historisk roman om en epok i Rysslands historia. Man kanske kan kalla den en kollektivroman. Men det är också en intensiv roman om kärlek, vänskap, trohet och svek.

I centrum står tre pojkar Ilja, Mischa och Sanja som blir riktiga vänner i skolan. Tre egensinniga begåvade och känsliga pojkar. Vi får alltså följa den under 30 år. De fogar sig inte in i det sovjetiska samhället utan är dissidenter i mer eller mindre skala. Ilja blir fotograf som fotograferar dissidentrörelsen, Mischa litteraturvetare och misslyckad poet och Sanja musiker och sedan när han inte längre kan spela kompositör (Ulitskaja skriver underbart om musik!).

Det genomgående för de tre är deras stora kärlek till konst, litteratur och musik. De är involverade i spridandet av samizdat-litteratur vilket var ett andningshål för litteratur i Ryssland. Den kraft som litteraturen har och det värde som den tillmäts i den ryska kulturen är något enastående. Den betyder något. Är inte bara underhållning som det reducerats till i vårt land.

Men dessa tre personer är bara en språngbräda till det myller av människor som omger dem. Flera romanfigurer dyker bara upp i ett kapitel. Hela romanen blir ett kalejdoskop av människor, berättelser och känslor.
Ulitskaja är judinna och det judiska och den starka antisemitismen i landet gör mig påmind hela tiden.

Att den kanske kan upplevas som svårläst är att kronologin inte är rak och att mängden romanfigurer är lite överväldigande. Är du borta från boken ett tag kan det vara svårt att hålla reda på alla. Men det är en randanmärkning.

Ulitskaja är en berättade och människoskildrare av rang. Hennes prosa är mycket lättläst och jag har skrattat många gånger under läsningen. Ämnet må vara tungt ibland men det är inte tung läsning.
Översättningen är för övrigt gjord av en av våra stora översättare från ryska Hans Björkegren (1933-2017). Det är i sig ett kvalitetstecken.

Det gröna tältet är en stor litterär godispåse! Romanfigurerna och händelserna ligger och bubblar i mig efter avslutad läsning. Jag har under ett par veckor befunnit mig i ett fascinerande land befolkats av fascinerade människor med spännande livsresor.

Efter avslutad läsningen beställde jag omgående de två av hennes böcker som jag inte redan äger och som går att få tag på. Bättre betyg kan jag knappast ge henne.
Det är inte ofta jag upptäcker ett nytt författarskap som är stort på riktigt. Nu har jag det.

Tack till Ola Wallin och Ersatz för denna kulturgärning.

BABYLON BERLIN DEL 2 – VOLKER KUTSCHER: DEN STUMMA DÖDEN

Publicerat den av

Volker Kutscher (1962-)
Den stumma döden
”Der stumme Tod. Gereon Raths zweiter Fall.”
Utgiven 2009
På svenska 2019
Översättning Ola Wallin
608 sidor
Ersatz

Lilla Ersatz förlag verkar ha dragit en vinstlott när de nu översätter romanserien om Gereon Rath. I Tyskland är den en mycket stor framgång. Volker Kutscher publicerade förra året den 8:e volymen i serien.

Jag såg tv-serien baserad på första boken på en maratonvisning på Göteborgs filmfestival. Det var så mastigt, slut vid halv två på natten!, att jag inte mindes alls hur mycket den avvek från boken när jag senare läste romanen. Den läste jag med stort nöje och skrev om den här.

När serien väl kom på SVT började jag se om den. Tyvärr störde jag mig till slut för mycket på avvikelserna från boken och att den var både smetigare och mer fylld av klichéer. Jag orkade endast med sju avsnitt.

Nu har del två i romanserien kommit. Den stumma döden.
Vi är i Berlin år 1930, ett år efter första delen. Filmbranschen är i en brytningstid. Ljudfilmen håller på att bryta in. Motståndet från de som inte vill göra ljudfilm, som tycker att det förflackar filmen, är kompakt.
En kvinnlig filmstjärna dör på en inspelning när en stor lampa faller ned flera meter från en ramp och krossar henne. Rath kopplas in då det ser ut att vara fuffens med i spelet. Kanske har en konkurrent iscensatt det.
En vildsint jakt på en evenetuellt förbrytare inleds. När sedan en filmstjärna till hittas mördas ökar pulsen ännu mer. Mer vill jag inte skriva om handlingen utan det får du läsa själv.

Jag såg verkligen fram emot att läsa Den stumma döden som förlaget så vänligen gav mig. Betygen på Amazon och Goodreads är mycket höga.
Jag vill absolut inte avskräcka er från läsning om ni uppskattade första delen, men tyvärr fungerade inte uppföljaren för mig. Varför? Kutscher får mig aldrig att tycka att själva mordgåtan är spännande. Han lyckas inte skapa ett tillräckligt psykologiskt tryck. Romanen är på lite över 600 sidor och en strängare redaktör hade kunnat förtätat berättelsen. Raths jakt på förövaren och hans problem med sin överordnande dras runt ett eller två varv för mycket.
När jag hade läst 100 sidor slog det mig att det var som att läsa ett seriealbum. Romanens gestalter kändes som tecknade figurer och Gideon Rath  som en rättskaffens Tin-Tin-figur. Därför drog jag lite extra på smilbanden när Rath 200 sidor senare får ansvar för en liten hund.

Eftersom jag inte fångades av spänningen lade jag märke till andra saker. Det blev tydligt att Kutschers prosa är relativt platt. Då och då är dialogen också pinsamt stolpig.
Personerna blir som sagt lite av pappfigurer och det sker ingen utveckling av dem under boken. Det är samma personer från början till slut. Allt detta hade jag kunnat förlåta om historien gripit mig och varit tillräckligt spännande.

Det var dock intressant att läsa om brytningen i filmbranschen. Och efter ett par resor till Berlin är det spännande att läsa om de platser och miljöer som Kutscher tecknar. Han får till 30-talets Berlin till liv, det är inte tu tal om det.

Det är bara att konstatera att för mig lyckades inte Kutscher följa upp sin lyckade debut med en roman på samma nivå. Jag blev både förvånad och lite ledsen över det under läsningen.
Boken håller nu på att filmas. Det tror jag däremot kan bli riktigt bra. För mycket av handlingen och vändningarna är mycket lämpade för en spännande tv-serie. Låt oss hoppas att det blir så!

 

EN DJUPDYKNING I BERLINS UNDRE VÄRLD – VOLKER KUTSCHER: BABYLON BERLIN 1 – DEN VÅTA FISKEN

Publicerat den av

Volker Kutscher (1962-)
Babylon Berlin 1 – Den Våta Fisken
”Der Nasse Fisch”
Utgiven 2007
På svenska 2018
Översättning: Ola Wallin
560 Sidor
Ersatz förlag
Recensionexemplar

Det lilla förlaget Ersatz är inget jag förknippar med kriminallitteratur. Deras mycket intressanta utgivning fokuserar på litteratur från Ryssland och andra östeuropeiska länder. De ger ut böcker av kvalificerade författare och för de flesta av oss troligen helt okända. Jag har svårt att föreställa mig att många av deras böcker är kommersiellt framgångsrika. Därför var det var mycket glädjande när de fick belöningen för sin trägna utgivning av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj.

Frågan är om de inte nu har ytterligare en kommersiell framgång på lut. Jag både hoppas och tror det. Den våta fisken är den första delen av serie historiska deckare om Gereon Rath av den tyske journalisten Volker Kutscher. De har blivit en stor succé i hemlandet där den sjunde delen nu kommer ut.

På senaste Göteborg Filmfestival var jag på en maratonvisning av hela tv-serien Babylon Berlin som bygger på Den våta fisken. Ingen mindre än Tom Tykwer (Spring Lola) ligger bakom denna den mest påkostade tv-serien i Tysklands historia. Du har verkligen något att se fram emot när den kommer på SVT.

Volker Bruch som Gereon Rath

Jag blev som sagt förvånad är jag såg att den skulle komma på ut på svenska på Ersatz. Att inte några av de stora förlagen snappat upp denna godbit. För det är just vad det är.

Romanen utspelar sig mellan 28.e april och 21e juni 1929. I ett Tyskland som bubblar av politiska motsättningar, demonstrationer, kravaller och smygande nazism kommer Gereon Rath till Berlin. Rath har arbetat som mordutredare i Köln. Dock gjorde han ett grovt misstag som han genom sin fars kontakter lyckades komma undan. Fadern såg till att Gereon nu hamnat hos sedlighetspolisen i Berlin. Det är ett steg nedåt och Gereon vill tillbaka till mordutredningarna.
Helt plötsligt yppar sig en möjlighet när två man bestialiskt mördas. Rath får tillgång till information som gör att han börjar inleda en egen spaning. Utredningen för honom in i Berlins undre värld med sin omfattande kriminalitet, droger, klubbar, poliskorruption m.m.

Det är bara att gratulera Ersatz till detta fynd. Kutscher har skrivit en mycket atmosfärrik, spännande och intelligent historisk deckare som höll mig, trots att jag sett serien, fången hela vägen. Prosan är klar och enkel utan vara tråkig. Och ut ur texten stiger detta fascinerande Berlin under Weimarrepublikens dödsdagar fram. Man kan nästan säga att staden är bokens egentliga huvudperson.

Jag hoppas att Ersatz fortsätter ge ut serien för jag vill läsa mer om Gereon Raths äventyr.
Nöjsam läsning.

/reviderad 210730

 

 

MAXIM BILLER – I HUVUDET PÅ BRUNO SCHULZ

Publicerat den av

Biller bokMaxim Biller (1960-)
I huvudet på Bruno Schulz
”Im Kopf von Bruno Schulz”
Utigiven 2013
På svenska 2016
Översättning: Anna Bengtsson
63 sidor
Ersatz 
Recensionsexemplar

Med novellen I huvudet på Bruno Schulz introduceras Maxim Biller på svenska. Det är det modiga lilla förlaget Ersatz, känd för utgivningen av Svetlana Aleksijevitj, som vågar ge ut denna lilla gnistrande berättelse som en egen bok på endast något över 60 sidor. De skall ha all heder för detta. Förutom texten finns några fina teckningar av Schulz.

För mig var romanförfattaren, kritikern och kolumnisten Maxim Biller ett okänt namn tills för ett par månader sedan. I mina försök att förbättra min skoltyska började jag titta det återuppståndna litterära diskussionsprogrammet Das Literarische Quartet på Zdf. Under ledning av författaren Wolker Weidermann, diskuterar Biller, kritiken Christiane Westermann och en gäst var sin bok. Frö övrigt, d et legendariska och mycket bättre Quartet under Marcel Reich-Ranickis ledning kan ni finna på Youtube. Briljant underhållning.

Biller är allvarlig, briljant, krävande och självupptagen, inte rädd för att säga sin mening även om det kan verka och ibland är förolämpande. Min tyska är dock inte god nog för att hänga med i alla svängar. Jag läste att någon kallade honom ”litteraturkritikens Frank Underwood” efter Kevin Spacys rollfigur i House of Cards! Det var därför roligt att se den österrikiska författarinnan Eva Manasse i det senaste avsnittet få honom på plats. Jag har inte sett en liknande karaktär i svensk tv och har en skräckblandad förtjusning för honom.

Självfallet blev jag då intresserad av att läsa honom  när denna lilla novell kom. Maxim Biller är född 1960 i Prag men kom som mycket ung till Tyskland. Om jag förstår det rätt anses Biller som en av de mest framträdande judiska författarna verksamma i Tyskland nu. Och en känd provokatör.

MAxim Biller tänker....

Maxim Biller

Bruno Schulz (1882-1942) är en  framstående polsk-judisk författare med en mager produktion. Han bodde i Drohobycz i Polen hela sitt liv (numera Ukraina). I huvudet på Bruno Schulz är en tät intensiv text som blandar fakta ur den verklige Schultz liv och ren fiktion. Det är en surrealistisk historia som ofta fick mig att tänka på Franz Kafka.

I en källare på Florianskagatan sitter Bruno Schulz en dag 1938 och skriver ett brev till den store författaren Thomas Mann. Schulz har upptäckt att det finns en person som utger sig för att vara den berömde författaren. Dubbelgångaren hyllas av lokalbefolkningen samtidigt som han förhäxar och vrider om huvudena på  dem. Schulz tror att han är en representant för det Tyskland som kan komma och gå in och ta över Polen. Minnet av tidigare pogromer har inte lämnat judarna i Polen. Rädslan för den judiska kulturens undergång finns där hela tiden. Han vill varna Mann för vad som händer. Samtidigt vill han gärna slå ett slag för sin litteratur och hoppas att Mann skall bli den som ger honom tillträde till parnassen. Han kan lämna tristessen i Drohobycz  där han arbetar och som teckningslärare vilket han hatar, har ett sadomasochistiskt förhållande med gymnastik läraren på skolan och plågas av sin galna syster.

Jag som ni förstår så är det ett par täta sidor text och ibland inte helt lätt. Fantasi och verklighet blandas, eleverna blir till fåglar som pickar på hans fönster, stadens borgmästare spänns för droskan som drar den förmente Mann till värdshuset där han duperar lokalbefolkningen…Det gnistrar och sprakar om språket!

Jag har tyvärr inte läst något av Bruno Schulz själv, en förtrogenhet med hans lilla produktion ger tydligen många nycklar. Även lite kunskap om Thomas Mann skadar inte. Dock, texten står definitivt på egna ben. Vi får hoppas att boken blir en framgång så att vi får mer av Biller på svenska.

Avslutningsvis fick denna bok mig att tänka på en annan bok med ett dubbelgångar-tema av den mer kände judiske författaren, Philip Roth. Hans oerhört roliga Operation Shylock där romanförfattaren Philip Roth får reda att den finns en Philip Roth som åker runt i Israel och förespråkar judarnas re-patriering. Roth tar sig till Israel och en mycket absurd  historia börjar. Rekommenderas varmt.

/reiderad 210816

NOBELPRISET 2015 – SVETLANA ALEKSIJEVITJ: KRIGET HAR INGET KVINNLIGT ANSIKTE

Publicerat den av

kriget-har-inget-kvinnligt-ansikteSvetlana Aleksijevitj (1948-)
Kriget har inget kvinnligt ansikte
Utgiven 1985
På svenska 2015
Övers: Kajsa Öberg Lindsten
447 sidor
Ersatz

Svetlana Aleksijevitjs bok Kriget har inget kvinnligt ansikte är ett mästerverk som jag blev mycket tagen av.  Det är en magnifik bok, med en mäktig kör av röster som möter oss på boksidorna. Genom dessa röster skildrar hon ett infernaliskt krig från undersidan, lite på samma sätt som Peter Englund, men med en mycket större kör och med bara kvinnliga röster och erfarenheter. Prosan är både enkel och samtidigt subtil.

Aleksijevitj skildrar euforin när kriget börjar, ja euforin. Det fanns en längtan att försvara landet stå upp för kommunismen, Josef Stalin och att offra allt för detta. Trots att både fäder och syskon omkommit så ville många kvinnor ut och kämpa. Endast 17-18 år gamla. Ett djupt fascinerade porträtt av en fanatism som idag påminner om den som finns inom Daesh (IS).

Det är starka, mycket starka sidor. Fyllda av mod, död, sjukdom, elände och ofattbara umbäranden, men ibland även ljusglimtar, humor, hopp och lite kärlek.

Aleksijevitj öppnar på ett lock när hon låter dessa kvinnor berätta historier som inte tidigare berättats. Det är storartat och väl värt ett nobelpris. Kriget har inget kvinnligt ansikte är en mycket lättläst bok som borde sätta  i händerna på alla unga människor att läsa och begrunda i en tid då kriget står närmre än det gjort på många är. Aleksijevitj är författare att storligen beundra och återvända till.

Tack till Ersatz förlag som vågat ge ut henne år efter år! Återigen visar det sig att det de små förlägen som vågar! Stöd dem genom att köpa deras böcker.

/Reviderad 201101