Kategoriarkiv: Premio Strega – Italien

EN FANTASTISK ROMAN – VINNARE AV INTERNATIONAL BOOKER AWARD: GIORGI GOSPODINOV: TIDSTILLFLYKT

Publicerat den av

Georgi Gospodinov (1968-)
Tidstillflykt
”Времеубежище”
Utgiven 2020
På svenska 2024
Översättning: Hanna Sandborgh
315 sidor
Ersatz förlag

När jag först hörde talas om att en bulgarisk roman av en Giorgi Gospodinov vunnit International Man Booker Award tänkte jag att den kommer nog aldrig på svenska. Som tur är hade jag fel. Ola Wallin och hans Ersatz, som gör ett enastående arbete med att översätta litteratur från Östeuropa till svenska, lyckades att hitta en översättare som med denna roman debuterar som översättare från bulgariska. Och det skall vi vara glada för. Hanna Sandborgh som vanligtvis översätter från ryska gjort ett mycket fint arbete med denna finurliga roman.
Gospodinov har publicerat ett par romaner och diktsamlingar före denna bok. Och fått en drös av utmärkelser. För utom Bookerpriset fick han det mycket prestigefyllda italienska priset Premio Strega Europeo.

Det är den första roman som översätts från bulgariska till svenska på 47 år. Bulgarien må va ett stort land geografiskt men med endast 7,1 miljoner invånare är det ju ett litet språk. Jag har läst en roman från Bulgarien tidigare, Nikolai Groznys härligt vildvuxna Wunderkind, men den tog vägen via engelska.

Tidstillflykt är en roman om minnet, om nostalgi, om framtiden och vårt förflutna. Det är en synnerligen rik roman. Sällan har jag strukit under och markerat så mycket i en roman. Så många kloka sentenser. Ja det kallas roman men skulle också kunna ses som en filosofisk betraktelse och i vissa delar en samling skrönor.
Allt hålls ihop av Gospodinovs fina penna, skarpa blick och milda humor. Det är inte på något sätt en svårläst bok utan en njutning från början till slut.

Romanens huvudperson möter den mystiska Gaustin, en undflyende figur som kommer och går i romanen. Tillsammans med honom skapar han ett sjukhem för dementa där de kan leva i sitt förflutna. Han bygger upp olika lägenheter där allt kommer från säg 60-talet. Patienterna på dessa hem mår mycket bättre när de lever i sin egen tid.
Det blir en succé och Gaustin inser att behovet är mycket större. Vi lever allt längre och allt fler blir dementa. Och med en framtid i Europa som ser allt annat än ljus ut så längtar många tillbaka.

“Det kommer en tid då allt fler vill gömma sig i det förflutnas grotta. Vända tillbaka. Inte av goda skäl för övrigt. Vi måste var beredda med tillflyktsorter med det förflutna. Kalla dem tidstillflykter om du vill.” (sid 45)

Längtan efter att slippa framtiden och leva i ett förflutet tar fart och sprider sig som en löpeld över Europa. Folk börjar lyfta fram gamla seder och klä sig i kläder från förr allt för att fly nutiden. Till slut blir det omröstning inom Europas länder vilket tid de vill leva i. Alla länder blir små bubblor som lever i sin egen tid…..
Samtidigt kämpar romanens berättare med att han börja tappa minnet och vad det innebär för honom..

Jag kan säga att jag känner mig lite vanmäktig när jag kastar ned mina tankar kring denna underbara roman. Jag känner mig så otillräcklig när jag försöker få tag i dess rikedom. Det har varit en mycket givande läsning som fått mig att reflektera mycket kring minne och glömska. Jag är själv inte purung och med en mamma på ett äldreboende, där hon sitter och är glad, men inte minns något alls, så kommer texten nära på ett helt annat sätt än den gjort för mig som ung.
För vad är vi om vi inte har våra minnen, om vi inte har ett förflutet. Vad händer med oss när vi tappar det, när slutar jag vara mig själv?

Förutom att vara en oerhört stimulerande och rolig bok om minnet och det förflutna är det också en skarp analys av det som händer i Europa nu. Boken kom ut 2020 och man kan säga att Gospodinov har varit obehagligt pricksäker när vi ser vad som hänt sedan dess. När den nostalgiska högerpopulismen grepp om Europa blir allt starkare och farligare.

Jag hade förmånen att lyssna på Gospodinov när han var i Göteborg och frågades ut av UKON, Ulf Karl Olov Nilsson. Det var ett varmt och humoristisk samtal. Samma varma röst och humor finns i denna helt fascinerande roman.

Så köp den eller låna på bibliotek så att Ersatz fortsätter ge ut Gospodinov.
Jag läste en intervju med Hanna Sandborgh där hon pratade om att i Bulgarien finns det en mycket spännande litteratur, okänd för oss. De två romaner jag läst från landet gör mig sugen på mer från denna vita fläck i vårt litterära landskap.

Giorgi Gospodinov och UKON i samtal på Stadsbiblioteket i Göteborg 240408

EN ITALIENSK ÅTERUPPTÄCKT – GIORGIO BASSANI: INNANFÖR STADSMUREN

Publicerat den av

Giorgio Bassani (1916-2000)
Innanför stadsmuren
”Dentro le mure”
Utgiven 1993
På svenska 2020
Översättning Johanna Hedenberg
190 sidor
Modernista förlag

Giorgio Bassanis författarskap är inte stort men han är ett mycket respekterat namn i den italienska 1900-talslitteraturen. I min ungdom gav det enastående förlaget Coeckelberghs ut några av hans romaner på svenska. Jag tror jag läste en eller två men det är inget som sitter kvar.

Nu har Modernista börjat att ge ut honom. Tidigare har de givit ut den roman som räknas som hans mästerverk, Den förlorade trädgården (Il giardino dei Finzi-Contini).
Nu går de vidare med Innanför stadsmuren som består av 5 fristående berättelser. De kom ut 1956 under namnet Cinque storie Ferraresi. För den boken fick Bassani Premio Strega, det kanske finaste litterära priset i Italien. Bassani reviderade sedan berättelserna och de kom åter ut 1973 under namnet Dentro le mura. Det är den versionen som Johanna Hedenberg, känd sina översättningar av Elena Ferrante, har klätt svensk i språkdräkt. Så vitt jag kan bedöma han hon gjort ett mycket gott arbete.

Bassani växte upp i den lilla italienska staden Ferrara i Emilio-Romagna som ligger i norra Italien. Det är en relativt liten stad (ca 130 000 invånare) fylld av renässansarkitektur. Sedan 1995 finns staden med på Unesco världsarvslista. Det är till denna lilla, av en mur inringade, stad som Bassani tar oss.

Det är fem olikartade berättelser. De utspelar sig under första halvan av 1900-talet med en tonvikt på tiden före och under andra världskriget när fascisterna härjade i Ferrara.
När man läst boken känns det nästa som om jag varit på en resa i staden. För på många sätt är Ferrara huvudpersonen. Likt en filmare sveper Bassanis skarpa blick över staden, ner i dess trånga gränder och in i de hus där personerna i berättelserna bor.

Bassani kommer från stadens judiska kommunitet vilket löper som en tråd genom berättelserna. Det är berättelser som berör kärlek över klassgränser och religioner, om en socialistisk lärarinna som sitter i husarrest hos sin syster, om den första massakern i Ferrara där 11 personer mördades och kampen mot fascismen. Men det är inga raka berättelser, de vindlar sig fram.

Den starkaste berättelsen för mig är En minnestavla på Via Mazzini om den judiske mannen som oväntat återvänder från koncentrationslägren och som genom sin blotta närvaro tvingar Ferrara-borna att blicka tillbaka på hur de betedde sig under kriget.

Bassani började sin bana som poet. Gick vidare med att försöka skriva lite kortare berättelser. I boken Judiska hödöfter som Coekelberghs gav ut 1980, och som visade sig stå i min hylla, skriver Bassani om hur han slitit med dessa fem korta berättelser. Den första Lida Mantovani är på ca 40 sidor. Det är berättelsen om arbetarflickan som förälskar sig i en aristokratisk judisk slarver, blir gravid och övergiven men räddas av en betydligt äldre bokbindare som förälskat sig i henne. Den höll han på med under nästan 20 år.

Det märks att Bassani är en omsorgsfull författare. Han är inte de stora åthävornas man. Han är en utsökt stilist. Bassanis meningar är skarpslipade, trots att de ofta är långa, lite vindlande och bland lite gammalmodiga i sin snirklighet.

Trots att jag många gånger njöt av språkbehandlingen och Bassanis förmåga att måla upp Ferrara och dess invånare var det också en bok som ibland gled mig lite ur händerna. I hans detaljrikedom och med de svepande kameraåkningarna tappade jag ibland den dramatiska nerven i berättelserna. Fick läsa om stycken ibland inte för att de egentligen var svåra utan bara för jag tappade bort mig.

Den andra berättelsen, Promenaden före middagen, om mesalliansen mellan Elia, en judisk läkarstudent, och Gemma, en enkel bondflicka, som tvingas gifta sig när hon blir gravid, slutar med dessa rader. Det är kvinnans syster som berättar. Hon sitter och pratar med Elia. Gemma är död sedan flera år.
”Men såg han henne egentligen? Såg han henne verkligen. Det var ett egendomligt uttryck han hade i ögonen just då, stackars Gemma. Kanske var det just så han betraktat saker och människor sedan morgonen efter den kväll då han lovat gifta sig med hennes syster – uppifrån och på något vis utanför tiden. (sid. 76)

När jag läste det tänkte jag att det är just på det sättet Bassani skriver, ”uppifrån och på något vis utanför tiden”. Med sitt helikopterperspektiv levandegör han skickligt en liten norditaliensk stad under en svår period under det hittills värsta sekel mänskligheten upplevt. Det är inte illa det.
Trots mina reservationer är det inte ut tal om att Bassani är mycket läsvärd författare

Tack för recensionsexemplaret.