Då var det dags att sammanfatta läsåret 2016.
När jag går igenom listan över årets läsning ser jag att det helt oplanerat blivit en bra blandning av skönlitteratur, facklitteratur och deckare. Jag läste flera fina romaner lästa som jag varmt kan rekommendera. Eugen Ruge, Peter Stamm, Robert Seethaler, Jeanette Wintersson och Elena Ferrante. Hennes första grep tag i mig men del två dock hade några longörer för mig.
Ferrante har ju höjts till skyarna i Sverige. Därför blev jag något förvånad när de fyra tunga kritikerna i Das Literarische Quartet, med mycket olika temperament och smak, unisont tyckte att Min fantastiska väninna var en ganska medelmåttig roman. Intressant med avvikande åsikter. https://www.youtube.com/watch?v=f4IyIH03WRA
Enda undantaget i år var Inger Alfvéns mycket stolpiga Berör mig inte berör mig. Ett riktigt magplask.
Som sagt ett gott år för romaner men vilka stack ut lite extra? Det visar sig vara de engelskspråkiga romanernas år i år. Colm Toibins vackra Nora Webster, Ian MacEwans moraliska deckare och känslomässigt gripande roman Domaren och sist men inte mist irländska Jennifer Johnston. Mycket stor där men helt okänd i Sverige. Hennes The Old Jest var årets upptäckt för mig.
Vad gäller facklitteratur blir årets bok Elisabeth Åsbrinks 1947. En bok som tyvärr ligger helt rätt i tiden. Detta i hård konkurrens med två mycket bra böcker: Svetlana Aleksijevitjs monumentala Kriget har inget kvinnligt ansikte och Peter Englunds 1914 Stridens Skönhet Och Sorg: Första Världskrigets Inledande År I 68 Korta Kapitel
På deckarsidan så var det roligt att återvända till stjärnskottet Eva Dolan vars spännande och välskrivna deckare är knivskarpa skildringar av ett England på väg utför. Årets deckare blir trots det Robert Harris mycket välskrivna och väldokumenterade historiska bladvändare om Dreyfuss-affären. Jag kunde inte slutat när jag börjat.
Vi får hoppas på ett lika bra 2017!
EN TRAVE BÖCKER 
Alltid kul att läsa dina kommentarer Patrik! Och dina tips om bra böcker.
När jag tittar på min lista över lästa böcker 2016 börjar jag med de böcker jag inte kom igenom:
Ian Rankin: En annan mans grav. Där slutade jag efter dyra 100 sidor, men läste även sista kapitlet – men fattade ingenting.
Carola Hansson: Masja. Om Leo Tolstojs 5:e barn Trist, läste hälften dvs 300 av de 600 sidorna.
Janet Frame: Ansikten i vattnet. Om författarinnans upplevelse av schizofreni-vården på Nya Zeeland. Too much av galenskap, övergrepp. Läste 2/3..
Jussi Adler Olsen: Den gränslöse. Slutade efter knappt hälften – trist, osannolik story.
Nästa grupp är böcker jag inte gillat:
Stefan Hartman: Krig och terpentin blev årets bok enligt Patrik. Jag läste den under skidresa i Alperna och gillade den inte. MEN gav den en ny chans i sommarstugan. Fantastisk bok!
Hugo Claus: Sista bädden och En vandring i sömnen. Två långa noveller. Gillade dem inte, förträngde dem, kommer inte ihåg något…
Horace Engdahl: Grisen. Alldeles för intellektuell för mig, aforismer jag ofta inte förstod. (Säger mer om mig än Horace)
Winterson: Tidsklyftan. Ett engelskt porträtt att skriva utifrån ett Shakespare-drama..För krånglig.
Helene Macdonald: H som i Hök. Om en besatthet att tämja hökar. Delar man inte detta udda intresse blir det rätt tråkigt..
Nu kommer de böcker som jag tycker varit mycket bra:
Ja först instämmer jag om Ferrantes böcker. Förväntningarna uppskruvade till max. Den första var bra men inte jättebra. Hade lättare för Hennes nya namn. Lättlästa.
Deckare: Jörn Lier Horst Grottmannen och Vinterstängt. Båda mkt bra, spännande förstås.
Christoffer Carlsson: Den osynlige mannen från Salem. Utspelas i förort med den avstängde polisen Leo.
Robert Harris: En officer och spion. Om Dreyfus-affären sedd ur en militärs synvinkel. Mkt bra! Upplysande, spännande.
Malin Persson Giolito: Störst av allt. Har ju blivit mkt prisad – med rätta. Ett rättegångsprotokoll om en skolskjutning. (Bättre än farsan Leif GW!)
Romaner: Anders Paulrud: Ett ögonblicks verk.Mkt bra om Axel från Karlskrona med början i 30-talet. Texten växlar mellan Axel och hans käresta Line, mellan olika tider.
Tommi Kinnunen: Där vägarna möts. En släktkrönika från Finland. Fängslande, glesbygdsperspektiv.
Jon Kalman Stefansson: Fiskarna har inga fötter. Utspelar sig på Island. Även i denna bok växlar det mellan olika tidsepoker. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.
Jason Diakité: En droppe midnatt. Inte roman utan skildrar hans sökande efter sina rötter i USA. Bra!!
Peter Englund: Jag kommer ihåg. Lättläst och tidstypiska korta hågkomster.
Detta är ett urval av de böcker jag läst under året. Och sammanställningen är ovan verkligen mkt rapsodisk. Men väntar på nya tips för 2017, Patrik!
Käre Urban. Det härligt med dina entusiastiska kommentarer. Och boktips. Det gläder mig att du gjorde ett nytt försök med Hermanns. Visst är den en underbar bok. Jag fastnade till skillnad från dig för Tidsklyftan!!. Robert Harris var ju också en höjdare. Håller på med ett par bra böcker just nu. Tycker eg inte om att läsa flera parallellt men ibland blir det så. 2017 verkar börja bravad gäller läsning ! Vi får se när vi springer på varandra igen.