Kategoriarkiv: Little Brown Group

EN JAPANSK SUCCÉDECKARE – KEIGO HIGASHINO: THE DEVOTION OF SUSPECT X

Publicerat den av

Keigo Higashino:
The Devotion of Suspect X
Utgiven 2005
På engelska 2011
Översättning Alexander O Smith och Elye J Alexander
448 sidor
Little, Brown Book Group

En tvåveckors rundresa till det helt fascinerande landet Japan (rekommenderas!!) har påverkat min läsning senaste tiden. På Hanedas flygplats i Tokyo köpte jag för läsning på planet hem succédeckaren The devotion of suspect X som enligt omslaget sålt över 2 miljoner exemplar. Få böcker skall ha sålt så mycket i landet. Höga betyg och entusiastiska recensioner på Goodreads fick mig att slå till. Boken har dessutom fått fina priser i Japan.

Kort om handlingen:
Yasuko som lever ensam med sin enda dotter. Helt plötsligt får de besök av hennes våldsamme ex-man. De börjar gräla högljutt och uppgörelsen leder till att hon och dottern, som inte är ex-mannens dotter, dödar honom.
Deras granne Ishigami hör bråket och tar genast tag i situationen. Han hjälper dem att städa undan liket och andra potentiella bevis. Han hjälper dem också med att skapa ett vattentätt alibi…

Ishigami är matematiklärare på ett gymnasium. Något som förvånar hans tidigare skolkamrater då han är känd som ett matematiskt-logiskt geni.
Bland dem som känner till honom sedan tidigare är polisen Kusanagi som skall utreda mordet på ex-maken. Kusanagi är kamrat med likaledes mycket begåvade fysikern Yukama som skämtsamt kallas ”Detective Gallileo” och som han brukar bolla krångliga fall med. Också han tidigare univerisitetskamrat med Ishigami.
Nu börjar en katt och råtta lek mellan Ishigami och polisen med hjälp av Yukamo. Det är något med det vattentäta alibit som skaver. Och det krävs någon lika skarp som Ishigami för att se igenom det.

Efter alla lovord jag läst om boken så blev jag förvånad över hur medioker jag tyckte att den var. Även om boken är intrikat och fylld av luriga gåtor så tog boken aldrig tag i mig. Det är en mycket rakt berättad historia främst baserad på dialog, men tyvärr kom inte de olika karaktärerna till liv för mig. Jag funderade på om språket var lika platt på japanska som jag tycker det är i översättningen.
Det slås också på stora trumman över att det skall var en oväntad vändning på slutet. När jag väl kom till den som var det med en lätt gäspning. Visst var det klurigt men inte klurigare än i många andra deckare jag läst eller sett på tv.

Jag hoppade på att få någon med känsla av Japan när jag köpte boken. Men om du har bytt ut namnen hade boken kunnat utspela sig var som. Miljöerna i boken är så anonyma.

Den var lätt att läsa men tyvärr inte värd den tiden de 440 sidorna tog att läsa.. Enligt omslaget har The Times beskrivet honom som ”The Japanese Stieg Larsson”. Han har en bra bit kvar till Larsson nivå tycker jag.

EN MYCKET BRA DECKARE – DEON MEYER: DEAD BEFORE DYING

Publicerat den av

Deon Meyer (1958-)
Dead before dyiing
”Feniks”
Översatt från afrikaans av
Madeleine von Biljon
Utgiven 1996
På engelska 1998
450 sidor
Little, Brown and Company

Det var många år sedan jag, ofta med mycket stor glädje, läste den sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer. Den senaste boken jag läste för sex år sedan, Kobra, fastnade jag dock inte riktigt för. Sedan glömde jag nästan av honom.

I min bokhylla har dock en av hans böcker, Dead before dying, stått och samlat damm under många år. Fråga mig inte varför jag plockade fram den nu. Kanske för att jag den senaste tiden läst, eller inte kommit igenom, flera mer seriösa romaner som inte fångat mig och som jag inte fått lust att skriva om. Jag ville nog ha bok som skulle ge mig läsglädje. Och Meyer brukade vara ett säkert kort en gång i tiden.

Det blev ett mycket kärt återseende. Det tog inte många sidor förrän glädjen av att läsa Meyer infann sig. Dead before dying är en mycket driven deckare. Jag blev förvånad när det visade sig vara hans debut. Att redan vid första försöket kunna skiva en så fullödig berättelse. Inte en sekund under läsningen av dessa intensiva 450 sidor fanns det någon svacka.

En seriemördare går lös i Kapstaden. Med ett gammalt Mausergevär mördas en serie individer. Polisen kan finna inte något samband mellan offren.
Samtidigt rånas en serie banker som alla tillhör samma koncern av en skickligt maskerad bankrånare. Kan det var samma person?

Mat Joubert, känd från andra böcker av Meyer, leder utredningen. Mat plågas av minnen av hans fru, en kollega som mördades i tjänsten. Mat missköter sig. Han röker en massa och äter dålig mat vilket gör att hans hälsa är usel. In kommer en ny chef som meddelar att om Joubert inte gör något åt det så kan hans dagar på Murder and Robbery Squad vara räknade.
Det extremt svåra polisarbetet, pressen både från ledningen och media, sorgearbetet och hans tafatta försök att leva mer hälsosamt pressar Joubert. Han håller på att gå i bitar helt enkelt. Dessutom måste ha försöka rädda sin kollega Bernie Griessel, som kommer att bli huvudperson i många av Meyers framtida romaner, från att supa ihjäl sig.

Det som gör att jag tycker så mycket om Deon Meyer är, förutom att han helt enkelt skriver mycket bra, hans förmåga att teckna människor. Trots att det kan verka som att det är de vanliga klichéerna upplever jag inte det under läsningen. Karaktärerna i boken lever och är mycket trovärdiga.
Elegant bygger Meyer upp handlingen och vrider och vänder på den till det dramatiska och mycket oväntade slutet. Det är helt enkelt mycket skickligt gjort.

Det som skiljer denna bok från de jag läst tidigare är att den är inte skildrar det komplexa landet och dess politik så som han gjort i senare böcker och som ger en dimension till. Men man kan inte få allt i en debut.

De flesta av Meyers vid det här laget 14 böcker finns på svenska men inte denna. Med tanke på hur bra den är är det mycket förvånande.

Att återvända till Deon Meyer har som sagt givit mig en mycket lustfylld läsupplevelse. Jag längtar redan efter nästa bok av honom. Ett mycket gott betyg.

Tidigare lästa:
Meyer, Deon: Blood Safari
Meyer, Deon: Devils Peak
Meyer, Deon: Död i gryninen
Meyer, Deon: Jägarens hjärta
Meyer, Deon: Kobra
Meyer, Deon: Spåren

TRIOLOGIN OM OLD FILTH AVSLUTAS – JANE GARDAM: LAST FRIENDS

Publicerat den av

Jane Gardam (1928-)
Last Friends
Utgiven 2013
256 sidor
Little Brown

Med Last Friends avslutar Jane Gardam sin hyllade trilogi.
Första delen Old Filth var en läsupplevelse, den andra delen The man with the wooden hat mycket bra, men när jag avslutade Last Friends igår var jag besviken. Jag kan inte låta bli att tänka på alla dessa tv-serier som jag sett på HBO och Netflix där två säsonger varit bra men sedan tappar de koncepterna. 

I den tredje delen står Terry Veneering i centrum. Han var Edwards (Old Filths) stora fiende och och hans fru Bettys stora hemliga och livslånga kärlek. Delvis samma historia berättas nu ur ännu en synvinkel.

Med Last Friends vill Gardam knyta ihop säcken. Men man kan fråga sig varför. Jag tror inte att hon planerade en trilogi när hon skrev Old Filth för Last Friends saknar, trots att det finns många kvaliteter i romanen, en egen berättelse som fångade mig.

Det finns riktigt fina partier i första halvan av boken när hon beskriver Veneerings mycket udda uppväxt. Det finns också många scener som fångar ett England under andra världskriget. Men, halvvägs i boken så tappar den styrfart, handlingen inte bara är konstruerad, den känns det.

Ett antal biroller introduceras som inte får liv. Och det blir lite mer av en emotionell pusseldeckare. Hur hänger det egentligen ihop? Och på vägen tappar hon mig. Det fanns för lite dramatisk nerv för denna läsare. 

Jag kan verkligen rekommendera de två första böckerna. Last Friends vet jag har många fans, den var ”shortlisted” för The Folio Prize , men jag tillhör tyvärr inte en av dem.

YPPERLIG ROMANKONST – JANE GARDAM: THE MAN WITH THE WOODEN HAT

Publicerat den av

Jane Gardam (1928-)
The Man with the wooden hat
Utgiven 2009
270 sidor
Little Brown
Finns på svenska under titeln
En trogen kvinna (Weyler Förlag)
Vilken skicklig författare hon är, tänkte jag imponerad, när jag avslutade läsningen av The man in the wooden hat. Imponerad och berörd.

Jag skrev mycket entusiastiskt om Old Filth, hennes roman om Edward Feathers. Edward som var ett ”Raj Orphan”, och som trots det blev en respekterad advokat. En man med ett korrekt yttre, men också en man fylld av hemligheter.
Edward gifte sig med Betty, en skotska född i Kina vars föräldrar omkom i ett japanskt fångläger. Två föräldralösa utkastade på en kontinent som var deras egen men där de aldrig kunde bli accepterade.
Denna roman berättar historien om deras liv igen men ur Bettys synvinkel.
När Betty får ett brev där Edward ber om hennes hand tänker hon att det är inte det sämsta. Hon väljer tryggheten före passionen. Tyvärr slår passionen till just före deras bröllop. Och det är inte Edward som är föremålet.

Gardam skildrar ett långt äktenskap där det finns både kärlek och värme men samtidigt stora hemligheter och outtalade drömmar. Hon vrider på prismat och den Edward som vi lärde känna i Old Filth visar sig ha andra sidor som vi inte såg. Och inte heller Edward själv såg.

Det är som i Old Filth ingen kronologisk berättelse. Denna något kortare roman består av olika scener ur deras liv. Hon bygger skickligt upp en mosaik som till slut blir en helgjuten bild.
Mer vill jag inte skriva om boken. Jag vill inte förta glädjen för den som blir inspirerad att läsa Gardam. Du kan läsa The man in the dop den hat utan att ha läst Old Filth men det vore mycket synd. Tillsammans ger de ett djup som är mycket större.

Jag kan inte nog rekommendera denna författare. Gardam skriver en utsökt och subtil prosa. Hon kan med några få ord på ett mycket levande sätt måla upp en plats eller scen. Hon har en glimt i ögat och djup förståelse om det svåra i att vara en människa. Det är helt enkelt ypperlig romankonst skriven av en livserfaren författare.

Jag ser fram emot den tredje boken om dem. Last Friends.

EN UTSÖKT ROMAN OCH ETT MÅSTE FÖR ALLA ANGLOFILER – JANE GARDAM: OLD FILTH

Publicerat den av

Jane Gardam (1928-)
Old Filth
Utgiven 2004
272 sidor
Little Brown Group

Det finns ingen anledning att inte säga det på en gång. Old Filth är en helt underbar roman. Mycket vacker, mycket sorglig, fylld av livsvisdom och humor. Det var länge sedan jag läste en roman där jag längtade efter stunderna jag kunde sätta mig med den. Old Filth är en sådan roman. På svenska heter den En engelsk gentleman och är utgiven på Weylers förlag.
Den var på “korta listan” för The Orange Prize (numera Women’s Prize for Fiction) 2005.

JANE GARDAM
Gardam är inte vida känd i Sverige skulle jag tro. I Storbritannien är hon ett mycket etablerat namn. Hon är född 1928!! men började först skriva i 40-årsåldern. Har publicerat en drös av romaner, noveller och barnböcker. Har vunnit flera utmärkelser och fått en OBE (Order of the British Empire.)

OLD FILH
Vi möter Edward “Teddy” Feathers, i sitt stora hus avskilt på landet i Dorset. En distingerad gentleman som alltid är korrekt och ypperligt klädd med bla sockor från Harrods. Han är lite förvirrad då hans hustru Betty avlidit och inte längre finns vid han sida. De har som pensionärer flyttat tillbaka till England efter Edwards, eller Filth som han kallas, lyckosamma karriär som jurist i Hong-Kong. Smeknamnet Filth kommer från ett gammalt uttryck, “Failed in London Try Hong-Kong”.
Filth är en legend i juristkretsar, men det är samtidigt inte riktigt klart för vad. Många säger att han hade ett lätt liv och inte lämnade några större spår efter sig.

Jane Gardam

Bakom den polerade ytan finns en annan Teddy. Han är ett “raj orphan” (orphan betyder föräldralös). Det var många barn som skickades hem till sitt “hemland” från sin trygga barndom någonstans i imperiet. De rycktes upp, somliga av dem kanske knappt kunde engelska, och inackorderades hos familjer i Storbritannien. Gardam har intervjuer talat om det fruktansvärda lidande dessa barn utsattes för.
Old filth är skildringen av Teddys omtumlande liv. Ett liv som kännetecknas av utanförskap och kärlekslöshet och hur det påverkar honom. Det är också en roman om det brittiska imperiets sista suck.
Romanen är mycket raffinerat uppbyggd med tillbakablickar, sidoblickar och oväntade vändningar. Den kräver att du läser uppmärksamt annars är det lätt att missa alla subtiliteter. Persongalleriet är stort och fascinerande. Dialogen är superb. Och mitt i all sorg finns det mycket humor.
Du måste nog har ett hjärta av sten för inte inte gripas av Teddys livsöde. Som tur är har Jane Gardam skrivit två böcker till om Filth och människorna runt honom. The Man with the wooden hat (En trogen kvinna) och Last Friends (De sista vännerna). Vad jag förstår att det inte att ses som en trilogi utan mer som en triptyk.
Kort sagt, missa inte underbara Jane Gardam!

Tack till min blogg-läsare Ulla Schneider som tipsade mig om denna underbara författare.