ROBERT HARRIS: ARCHANGEL

Christopher ”Fluke” Kelso är en engelsk historiker på konferens i Moskva med anledning av att de öppnat Stalins arkiv. Fluke vars karriär börjat lovande är nu på nedgång. Han har försökt att upprepa succén med sin bok om rysk politik som nu har ett par år på nacken men fastnat och aldrig kommit vidare.
På konferensens första kväll blir hans kontaktad av en livvakt till Stalin. Livvakten var med när Stalin dog och såg hur den ökände polischefen Lavrentij Beria tog med sig privata papper som tillhörde Stalin, bland annat en anteckningsbok som denne livvakt nu säger sig besitta. Fluke tror inte sina öron och vill först avfärda det hela, men inser samtidigt att detta är något unikt, det kan ge honom en ingång till något stort och en återkomst i den akademiska världen. Jakten kan börja… dock med den sovjetiska underrättelsetjänsten i hälarna som självfallet inte kan låta något från Stalin komma i fel händer.

Det är början på en resa som tar Fluke till det nyrika Moskva efter kommunismens fall, ned i den undre världen, bland prostituerade och andra skumraskfigurer, och till slut långt upp i det nordliga, vintriga och ödsliga Archangel och en dramatisk avslutning.

Harris är en habil berättare med en stil som är ovanligt litterär för att vara en deckare. Greppet att blanda fiktiva och verkliga personer är intressant och fram växer ett porträtt av ett land i förändring. Hur Stalin fortfarande kastar långa skuggor över Sovjet. Harris skriver om hur många som vill ha tillbaka Stalin och jämför det med att en stor del av den tyska befolkningen skulle vilja ha tillbaka Hitler!
Dock tycker jag att den ibland att boken blev lite tempofattig och vissa av karaktärerna ffa en murvel vid namn O´Brien blir väl schabloniserade. Boken blev helt enkelt inte tillräckligt spännande men har onekligen andra kvaliteter.
Dess styrka är att det ger en intressant inblick både i Stalin-tiden och hur det är i det post-kommunistiska Sovjet, ett land i konvulsioner. Jag upplever den som historiskt trovärdig. Det är det som gör den läsvärd.
Efter att under våren läst Stalingrad av Anthony Beevor och Littells De välvilliga så har mitt intresse för att läsa mer om Stalin och Ryssland ökat markant. Vi får se vart det bär!

Robert Harris: Archangel
Utgiven: 1998
420 sidor

Annonser

JO NESBÖ: FLADDERMUSMANNEN – DECKARE

Efter Meyer så blev den en deckardebut till. Jo Nesbö och hans Harry Hole-figur som ju är en storsäljare internationellt.
Själv läste jag Rödhake för ett år sedan och det var en mycket bra deckare med ett mycket spännande tema. Om norrmännen som kämpade för Hitler. Det var delarna som utspelades sig under andra världskriget som jag fastnade mest för. Välskrivna och historiskt intressanta.
Detta är som sagt hans debut och når inte upp till de höjder som Rödhake gjorde, men det är en mycket bra deckare som också fick Glasnyckeln, priset för årets bästa nordiska deckare.
Romanen utspelar sig i Sydney dit Harry beger sig för att bistå australienska polisen i ett mord på en norska ung kvinna och halv-kändis. Sakta dras han in i stadens undre värld bland knarkare horar, hallickar m.m. Men det är inte det som är det intressanta med boken. Nesbö har läst på en hel del om aborginier och deras mytologi och väver in det fint i historien vilket ger en dimension till.
Till skillnad från den deckardebutanen Meyer (se föregående bok) så finner jag inte att Harry Hole är en speciellt intressant person. Han bli mer en av dessa deckarfigurer som vi kan stapla på hög.
Annars är det en mycket spännande, skickligt konstruerad och gedigen deckare. Det är mycket imponerande för att vara en debutroman.

Jo Nesbö:
Fladdermusmannen

Utgiven: 1997
350 sidor
Översatt av Per Olaisen

DEON MEYER: DÖD I GRYNINGEN

I 30 graders värme på Sicilien så är en deckare bra läsning. Deon Meyer läste jag om i DN:s bokbilaga under våren. Den förste store deckarförfattaren som skriver på afrikaans.
Sydafrika är ett fascinerande land som jag besökte 2003 och som jag gärna skulle åka tillbaka till. De sydafrikaner som jag tidigare läst är den suveräne Coetzee, Andre Brink och Nadime Gordimer, men aldrig någon deckare. Deon Meyer verkade spännande så den kom med.
Och det visade sig vara en hårdkokt pärla.
Zatopek van Herden är en fd polis, numer något nedgången privatdeckare, som får i uppdrag att undersöka ett brott, ett mord på en antikvitetshandlare som polisen gått bet på att lösa. Jag vet, ni tänker så klyschigt, det har vi läst förr! Men Meyer skapar trots alla klyshor en trovärdig och mångfacceterad karaktär som läsaren bryr sig om.
Varannat kapitel är en skildring av van Heerdens märkliga barndom, uppväxt och liv fram till nu och varannat kapitel är själva mordgåtan.

Kriminalhistorien som är mycket spännande för oss successivt in läsaren i Sydafrikas mörka traumatiska förflutna samtidigt som vi förs in van Heerden´s mörka inre. Det är skickligt, välskrivet och mycket underhållande, en riktigt bladvändare. Absolut en författare att läsa mer av.

Deon Meyer

DeonMeyer:
Död i gryningen
”Feniks”
Utgiven: 2000
Översatt från engelska av Jesper Högström
405 sidor

JAMES LEE BURKE: SUNSET LIMITED

James Lee Burke (1936-)
Sunset Limited
Utgiven 1998

340 sidor

Efter att ha läst två stora romaner tänkte jag att ta mig en deckare som lite omväxling. Jag bara ryckte en av dem som hade stått och samlat damm i bokhyllan under ett par år.
James Lee Burke är känd för sin serie om Dave Robicheaux och detta är den 11:e i serien om honom. Nu efter avslutad läsning såg jag att han fått ”The Gold Dagger” för den.

40 år tillbaka i tiden så korsfästes en lokal facklig aktivist, Jack Flynn. Mordet är fortfarande olöst. I början av romanen så återkommer hans barn Cisco, som arbetar inom filmbranschen och skall spela in en film i området och hans syster Megan, nu framgångsrik fotograf som rest jorden runt och portätterat orättvisor, till New Iberia, Lousiana. Självfallet har ärren från upplevelsen fyrtio år tillbaka i tiden inte läkts. Deras återkomst sätter igång en serie händelser som är alldeles för komplicerade att redogöra för. Handlingen vindlar fram med ett antal olika intriger och ett stort persongalleri. Och slutet är tragiskt och innebär ingen försoning.

Jag känner mig kluven inför denna bok. Det som är styrkan och svagheten i dessa långa serier med med samma huvudperson är ju självfallet att om man följt dem så behöver författaren inte bygga upp karaktären gång på gång, men för oss som in en bit in så märks det att karaktären kan bli lite schematiskt tecknad. Och så känner jag inför Dave Robicheaux, ex-alkoholist och sheriff i New Iberia, en man med ett stort patos och engagemang för de svagare i samhället. Vi får delar av hans historia under romanens gång. Fadern kåkfarare, modern notoriskt otrogen, en tidigare fru mördad, men han blir inte riktigt en hel person för mig.
Jag kan uppleva att romanen är lite lång och att en del karaktärer bli lite schablonartade. Spänningsmomentet var inte så framträdande, utan handlingen meandrade sig fram till ett tragiskt klimax. Fast å andra sidan sidan så är det ett slut som stannar kvar i minnet.

Styrkan i romanen är hur Burke bygger upp stämningarna och miljöerna i romanen. Det är som om Louisiana har den viktigaste rollen i romanen, dess natur, färger, dofter och dess historia. Burke visar i romanen hur nära det förgångna och nutiden är varandra och hur mycket de påverkar varandra och hur de skapar och påverkar människors handlingar. Under ytan finns rasmotsättningar, sociala orättvisor, fattigdom, Ku Klux Klan, trauman både från inbördeskriget och från Vietnamn. Om jag tolkar det rätt så är det hans tema i romanen.

Vad står då titeln för? Sunset Limited är ett tåg som går mellan Florida-Los Angeles och passerar Lousiana. Eller rättare sagt gjorde före orkanen Katrina. Fn så är den delen indragen. I boken så är det tåget som Robicheauxs mor tar när hon åker i väg till älskare och lämnar Dave ensam. Det är också det tåg som förbinder Louisiana om omvärlden. Tåget blir både en symbol för förlust och förändring.

Location/Date of Photo: Huey P. Long Bridge – West Side New Orleans, Louisiana, USA March, 1998