JOHN LE CARRÉ: THE CONSTANT GARDENER – DECKARE

 Efter att ha och njutit av filmatiseringen av John Le Carrés Tinker Tailor Soldier Spy så tog jag ned denna Le Carré från bokhyllan där den stått ett par år.

Det är en tegelsten och det kanske avskräckte mig? Le Carré är inte en författare vars böcker du springer igenom. Handlingen meandrar sig fram och får ta sin tid. Karaktärer byggs upp mycket omsorgsfullt och växer till hela och komplexa individer

Denna roman tar sin utgångs punkt i morden på diplomathustrun Tessa Quayle och hennes kompanjon Arnold Bluhm , en belgisk läkare verksam i Kenya. De håller på att dokumentera hur ett läkemedelsbolag kör ut ett icke färdigt läkemedel till fattiga  länder i Afrika. Länderna får vara försökskaniner för att läkemedlet skall komma ut på marknaden och börja generera vinst. Eventuella tillkortakommanden får korrigeras under resan gång så läkemedlet är helt fungerande när det skall ut på den amerikanska marknaden.

Tessa och Arnolds undersökning har fått dem att bli ett villebråd för läkemedelsbolagen som med full kraft vill stoppa dem och till vilket pris.

Tessas man Justin är engelsk diplomat i Nairobi och en välutbildad, lågmäld person som tror på det politiska systemet, det som Storbritannien står för och vill arbeta inom de befintliga strukturerar. Tessa för att inte utsätta sin älskade Justin för svårigheter undanhåller vad hon och Arnold sysslar med. När Tessa mördas så kommer Justin successivt till insikt om att hans fru till en viss del varit en främling för honom, att han har levt i en kokong och i en naiv värld. Det blir ett hårt uppvaknande.
Justin resa för att ta reda på sanningen om deras död för honom runt i världen, på flykt från dem som vill förhindra att sanningen kommer fram, både från läkemdelsbranschen och inom utrikesförvaltningen. 

Efter murens fall så var det många som trodde att Le Carrés karriär som författade var över, att hans ämne var slutkört. Men Le Carré har visat sig ha en större palett. Nu är det den globala kapitalismen som står i centrum 
Det är ingen vacker bild som presenteras med Le Carré lyckas balansera så att det inte blir en politisk pamflett, utan jag som läsare får ta mig en funderare över den nästan religiösa tillbedjan som den fria marknaden bestås av i dag. Konsekvenserna för den fattiga värden är stora och visar sig bla och det sätt som läkemedelsbranschen använder kontinenten för att testa medicin, dumpa gammal medicin, förhindra att de utveckla billigare kopior vilket gör att en massa människor dör, att det inte forskas på mediciner för sjukdomar som fattiga svarta lider. Är det en värld vi vill ha.

I boken finns också en diskussion om hur skall diplomatin verka, Skall diplomaterna bara verka för sitt lands goda eller har den en skyldighet att agera när de ser orättvisor i de länder som de verkar. Justin och Tessa står på olika sidor om det skranket.

Det är en lång roman, men det är en mångbottnad historia  med starka personteckningar och stundtals mycket gripande och spännande. Dessutom en fin kärleksroman

Om det skall riktas någon kritik mot den så är att den kanske är lite väl lång, det blir lite segt på slutet, men den är absolut värd att läsa.

John Le Carré:
The Constant Gardener
Utgiven: 2000
560 sidor

Annonser

EN LOVANDE BÖRJAN – IAN RANKIN: KNOTS AND CROSSES – DECKARE

Knots and Crosses är den första boken i Rankins hyllade serie om Edinburgh-polisen John Rebus. Jag läste för många år sedan under en juldag Den hängande trädgården med stort nöje.  Nu var jag  sugen på en deckare och lyfte ned denna volym med hans tre första som stått i bokhyllan och samlat damm i många år.

Rankin skrev före denna bok en roman med litterära pretentioner. I förordet skriver Rankin att han nu ville skriva en bok som nådde fler läsare. Rankin ville uppdatera Mr Jekyll & Hyde, välkända skotska figurer. Boken skulle bestå av en god och en ond person som skulle spegla varandra. Rankin blev mycket förvånad när han insåg att kritiker och läsare ansåg att han skrivit en who-dunnit och en polisroman, inte psykologisk skildring.
Jag blev ännu mer förvånad när jag läste det. För för mig är detta en mycket typisk deckare med många av de figurer och klichéer vi är vana vid. Kommisarien med ett förflutet som han har svårt att hantera, frånskild med en dotter, dricker för mycket, ett komplicerat förhållande till överordnade och kvinnor. Och som dessutom har en relation med en kollega vilket ställer till det när han blandar arbete och fritid.

Jag var på väg att ge upp i början, tyckte att det var på gränsen till banalt. Det märktes tydligt att detta var en första roman i genren. Men han skriver in sig i matchen. Allt eftersom boken skrider fram som blir hans kondenserade  språk mer nyanserat och personerna blir mer intressanta.

Boken utspelar sig i Edinburghs bakgård där en mördare stryper småflickor. Polisen står helt utan spår. Rebus, som kom till polisen efter att ha fått lämna den militära elitstyrkan SAS,  en traumatisk upplevelse ha inte pratar om, ser hur hans förflutna  kommer ikapp honom och  knyter ihop honom och hans familj med mördarens groteska brott.

Det är en effektivt berättad och ganska spännande historia som visar på en begåvning.  Men den känns mest intressant som ett första steg att lära känna karaktären John Rebus.

Ian Rankin:
Knots and Crosses
Utgiven 1987
180 sidor

BOOKER-PRISET 2011 – JULIAN BARNES: THE SENSE OF AN ENDING – ROMAN

Julian Barnes är tillsammans med Martin Amis och Ian McEwan de mest uppburna engelska manliga författarna som nu uppnått medelåldern.
Hans nyutkomna The Sense of an Ending är nominerad till Booker-priset och det har följdaktligen stått en hel del om den. Jag blev nyfiken och läste den. Om du inte orkar att läsa mer än hit så säger jag bara: Läs den!! Det är en utsökt lite roman på 140 sidor, snarare ”a novella” som engelsmännen kallar det. Detta är en stillsam meditation över tiden, minnet och åldrandet.

Berättaren är Tony Webster, en pensionär som ser tillbaka på ett utåt sätt ganska normalt och lyckat liv. Universitetsstudier, en karriär inom kulturområdet, giftermål som ledde till en relativt avspänd skilsmässa och en dotter som det gått bra för i livet. Nu på livets höst så skall han njuta sitt otium. Men en händelse i ungdomen kastar sina skuggor in i ålderdomen och Tony tvingas reflektera över sitt liv.

Första delen skildrar Tonys ungdom. Han var med i kvartett intellektuellt snobbiga, boktokiga & tonårskåta pojkar. I den kretsen är Adrian den självklare ledaren med sin intellektuella stringens och förmåga att med filosofisk klarhet ta sig an livets problem. Några år senare tar dock Adrian livet av sig vilket finns kvar som ett ouppklarat sår.

Tonys har en viktig relation under tonårstiden, Veronica. Tony hyser egentligen inte några starka känslor för henne men stannar kvar tills hon lämnar honom. Relationen genomsyras av det faktum av att de aldrig har sex. Och Tony vet egentligen aldrig var han har henne, förstår sig aldrig på henne.

I romanens andra del, fyrtio år senare, så dras han åter in i de händelserna som påverkade honom så djupt när han av Veronicas mor testamenteras Adrians dagbok. Veronica vill dock inte ge den ifrån sig. Hon säger bara: ”You just don´t get it do you?”. Däremot får han ett brev av henne som han själv skrivit och sedan glömt av, ett brev som chockar honom.

Vad är egentligen sant, vad består minnet av, hur förändras det, skulpteras det om av tiden och hur påverkas det av att vi får kunskap om sådant som vi inte visste :”I need to return briefly to a few incidents that have grown into anecdotes, to some approximate memories which time has deformed into certainty. I can´t be sure of the actual events any more. I can at least be true to the impressions those facts left. That is the best I can manage” (Sid 4)

Ju mer Tony gräver i sitt förflutna desto mindre förstår han. Dessa “few incidents” leder till att Tony ifrågasätter hela sitt liv och de val han gjort. Han bara levt tryggt och säkert, aldrig likt Adrian tänkt en tanke och tagit dess konsekvenser. Adrian vill inte ta emot gåvan att få ett liv, utan gav den tillbaka. Tony har bara hängt med, varit lagom och anpassat sig till livets realiteter. Samtidigt har han inte förstått eller glömt vad hans handlingar innebär och vad de fick för konsekvenser.

Det finns en tvetydighet i titeln. Sense kan ju anspela både på känsla och på att något går att förstå, ”make sense”. En titel som fint fångar romanen. Det är en mycket gripande existensiell roman. Och när slutet kommer så tar det en oväntad och mycket gripande vändning.

Barnes är en skarpslipad stilist som med en avskalad men ändå deltaljrik prosa frammanar sina karaktärer och skeenden. Det är också en mycket engelsk roman.  ”Stupidly English” är rubriken på Michel Woods recension i London Review of Books (länk) och det är bara att le instämmande. Boken påminde mig ibland om Ian McEwans mästerliga On Chesil beach. Hämningarna, låsningarna, den sexuella frustrationen kändes igen och kändes mycket engelska.

Barnes är född 1946 och detta är inte en bok som skulle kunna skrivas av en ung författare. Döden grep in i Barnes eget liv 2008 då hans fru Pat dog i hjärnblödning. Döden finns närvarande i romanen som en grundton som ligger där och surrar.

Utan att ha läst de andra kan jag konstaterar att om denna bok får Booker-piset den 18/10 så är det ett utmärkt val. Jag kommer defintivt att läsa Flaubert´s Parrot. Och jag kommer säkerligen läsa om denna bok.

I mars 2011 fick Barnes ”Storbritanniens Nobelpris”, The David Cohen Prize som delas ut vartannat år. Tidigare pristagare är bla Pinter, Lessing & Naipual. Alla Nobelpristagare.

Julian Barnes:
The Sense of an Ending
Utgiven: 2011
140 sidor

Julian Barnes (från http://www.julianbarnes.com)

DET ÄR FARLIGT ATT LÄSA BÖCKER! – ALAN BENNETT: THE UNCOMMON READER – ROMAN

För bok-nördar så har böcker som handlar om litteraturens kraft en speciell lockelse. Detta är en sådan bok.
Alan Bennet är en engelsk författare, komiker och dramatiker i Sverige kanske mest känd för The pjäsen The Madness of King George som blev en prisbelönt film.
Hans roman The Uncommon Reader (den svenska titeln Drottningen vänder blad) kom ut 2007.
Denna bok är en liten pärla, en njutning att läsa. Boken är en hyllning till litteraturen och läsandet, den kanske finaste jag läst.
Av en tillfällighet så hamnar Drottningen på biblioteksbussen utanför slottet. Väluppfostrad som kan hon är kan hon inte gå därifrån utan att låna en bok. Ovan att läsa så finner hon till sin stora förvåning att det inte var så tokigt.
När hon lämnar tillbaka den boken så övertalas hon till att låna en till, Nancy Mitfords Love in a cold climate. Då är det klippt. Hon upptäcker tjusningen med att läsa. Drottningen lånar mer och mer böcker och fascineras av allt hon kan få ut av detta.

Omgivningen blir allt mer förundrad. Drottningen frågar franske ambassadören om Genet, som inte vet något om, pinsamma tystnader uppstår när hon på sina turnéer frågar sina undersåtar om deras läsvanor. Premiärministern blir allt med pressad av Drottningens önskemål om att han skall läsa vissa böcker. Drottningen bli mer intresserad av att dra sig tillbaka till sin läsfåtölj än att utföra sin plikter. Hennes läsning blir till ett stilla uppror, ett eget rum.
Romanes avslutning är förvånande och gav mig ett gott skratt,

Romanen är skriven med så mycket humor och med så lätt hand.
Bennets kännedom om litteratur är uppenbarligen djup. De små analyser som han gör av författarskapen är både stimulerade och aptitiretande.

Så bokälskare missa inte denna tunna lilla pärla. Det några mycket underhållande timmar du har framför dig.

Alan Bennet:
The Uncommon Reader
Utgiven: 2007
120 sidor

Alan Bennett

DET BLEV FÖR MYCKET…. – MARTIN AMIS: INFORMATION – ROMAN

Martin AmisInformation
”The Information
Utgiven 1995
Övers: Einar Hecksher
460 sidor

Ibland vill det sig inte. Martin Amis är en av Englands mest uppburna och omdiskuterade författare. Lite av ett ”enfant terrible”. Han har vid det här läget en ganska rik produktion bakom sig.
Jag läster en märklig bok av honom för massa år sedan som heter Dead Babies.
För några år sedan såg jag ett gripande program om honom och hans far, den engelska författaren Kingsley Amis. Efter det läste jag hans memoarer Experience som jag minns att jag tyckte mycket om.

Nu var det dags för en Amis igen! Jag plockade ned Information från hyllan där den stått ett par år. Jag kastades in i en historia om två författare och gamla vänner, den ena går det mycket bra för trots hans böckers mediokra litterära kvalitet. För romanens huvudperson Richard Tull går det däremot bara åt helvete . Hans mittlivskris står i full blom och han planerar olika sätt att förstöra för sin kamrat.  Dessa sabotage slår dock bara tillbaka på honom själv.

Amis vräker på med ord, ord och återigen ord. Det är en närmast furiös skildring av ett kristillstånd. Jag ser till slut inte skogen för alla träden. Jag blir dessutom mer och mer ointresserad av huvudpersonerna och själva intrigen i romanen. Och det som jag kan tänka mig skall vara en del av romanens humor faller tyvärr platt till marken för mig.

Jag har hör förstått att Amis är en författare som många har ett antingen eller förhållande till. När jag efter 150 sidor pustade över att jag hade 300 kvar då insåg jag att det var dags  att lägga den åt sidan.

 

MARGARET YORKE: SYNDENS LÖN – DECKARE

Efter Vendetta så fanns suget på deckare kvar, men inte efter ytterligare en av dessa kommisarier. Jag tog Margaret Yorkes bok ur hyllan. För ganska många år sedan läste jag hennes bok  ”Falska förespeglingar” . Det var väl en av de första psykologiska deckarna jag läste, där polisen kom in först på slutet när hela nystanet skulle nystas upp.  Jag mindes att jag hade stor behållning av boken, men har inte läst mer av henne.

Boken börjar lovande med skildringen av Louise Widdows en mycket kuvad kvinna, vars man har försvunnit samma kväll som hon höll på att bli överkörd av en bil. Av vem är okänt, mannen?
Ett slumpartat möte på ett tåg med en frånskild journalist Andrew och hans son leder till en vänskap. Louise är som ett litet barn, en äldre kvinna som för första gången får ta ett eget ansvar för sitt liv. Hon blommar upp, säljer huset, flyttar till hemlig ort men hela tiden finns rädslan att mannen kanske skall komma tillbaka.
Andrew som tycker att det är något märkligt med mannens försvinnande börja så sakteliga gräva…

Det börjar lovande. Jag rycks med i skildringen även om jag reagerar på att den känns lite tillyxad ibland och språket lite platt, men jag blir engagerad i hennes liv.
Tyvärr allteftersom intrigen kompliceras och blir ganska invecklad så minskar mitt intresse mer och mer. Det som från början var en deckare med ett fint människoporträtt, som utspelar sig  i den trevliga lilla byn som är så vanligt förekommande i böcker och i oändliga tv-serier, blir till slut helt ointressant. Lika ointressant som ett avsnitt av Morden i Midsomer. Det blir bara pussligare och pussligare utan att egentligen tillföra något.
Och då blir tålamodet med den lite svaga språkbehandlingen lite mindre.

Yorke må vara en ”grand lady” i engelska deckarlitteratur, men detta var tyvärr inte bra.
Jag längtar åter efter en riktig roman!!

Margaret Yorke:
Syndens lön
Org.titel: The Price of Guilt
Utgiven: 1999
Övers: Britt-Marie Bergström
270 sidor


Margaret Yorke

 

MICHAEL DIBDIN: VENDETTA – DECKARE

Efter att ha läst Combüchens bok så kände jag för lite lättare läsning och var sugen på en deckare. Ryckte Vendetta, antagligen inspirerad av att BBC-bearbetningen som gick på SVT nyligen, ur hyllan där den stått i många år.
Michael Dibdin (1947-2007) var en välrenommerad engelsk deckarförfattare som bla fick en Gold Dagger för en av sina romaner ”Rat King” Han är mest känd för sina romaner om den italienske kommisarien Aurelio Zen.
Dibdin bodde ett par år i Perugia och undervisade i engelska vilket inspirerade honom till dessa deckare.

Den mycket rike och kände byggherren Oscar Burolo har för sina pengar i avlägsen del av Sardinien byggt ett fort, en enorm rikemansvilla med alla bekvämligheter som tänkas kan och med en säkerhet som gör att det är helt omöjligt att ta sig dit och in utan att upptäckas. Själv tar han helikopter för att komma till sommarresidenset.

Han har för vana att spela in allt som händer i huset, alla fester, middagar m.m finns bevarade i ett stort arkiv. Trots det så lyckas någon gå tas sig in i huset och mörda honom och hans gäster, utan att filmen fångar mer än skuggor. Något som måste anses som en omöjlighet. Aurelio Zen dras in i en härva av pengar, politik och maffioso innan gåtan får sin lösning.

Det är en habil deckare som Dibdin har skrivit. Hans kännedom om Italien övertygar och scenerna från Sardinien är atmosfärrika och spännande. Han är klart en god stilist.
Men tyvärr blir Zen ytterligare en av dessa sterotypa kommisarier som har problem med överordnade, kvinnor och släktingar i detta fall hans mamma. Upplösningen då Zen jagas av en förövare kändes också lite tråkigt traditionell.

En bra deckare som dock inte ger så mycket mersmak.

Michael Dibdin:
Vendetta
Utgiven : 1990
300 sidor

Michael Dibdin 1947-2007

P.G WOODHOUSE: JEEVES IN THE OFFING – ROMAN

Att läsa Hakelius ledde till en lätt anglofil renässans hos mig och jag grep denna tunna Woodhouse-roman ur hyllan. Jag har några få av hans böcker men inte läst honom på över 25 år. Den lilla kontakt jag har haft med rollfigurerna är genom de populära tv-serierna med den oförlikneliga Hugh Laurie och Stephen Fry som Jeeves och Wooster.

Och gud vilken fånig bok detta var. Och gud så underhållande!

Stackars Berite Wooster blir lämnad ensam när Jeeves  åker på semester. Bertie åker till Tant Augusta på Brinkley Court och blir indragen i en härva som bland annat består av den vandrande vulkanen Roberta ” Bobbie”  Wickham som skapar kaos vart hon än går, Woosters hatade lärare från ungdomsåren Aubrey Upjohn MA, som ett antal gånger gav Bertie smaken av ”the juciest from a cane of the type that biteth like a serpent and stingeth like an adder”, en amerikansk deckarförfattarinna, vars son är misstänkt kleptoman, som står under bevakning av Sir Rodney Glossop, som avskyr avskyr Wooster från tidigare möten, utklädd till betjänt. Och mitt  allt detta hur skall det går för Woosters gode vän Reginald ”Kipper” Herring, hur skall ha få ihop det med sin Roberta!? Bertie är i akut beråd och kallar in Jeeves för att lösa knuten….

Intrigen är så fånig,  personerna, deras reaktioner, hur könsrollerna beskrivs så stereotypt och engelskt överklassiskt. Och mot slutet liknar det mest en sängkammarfars där det slås i mängd dörrar.
Det som räddar detta från att bli tramsigt är Woodehouse underbara torra brittiska humor, skickliga intrigbyggande och brilianta komiska språk. Det var många formuleringar som fick mig att allt ifrån le till att gapskratta. Mycket välgörande efter en lång och seg vinter!
För frågan är: Kan man motstå en bok med en formulering som:
”…and said it must have been unplesant for me, and I said that ‘unpleasant’ covered the facts like the skin on a sausage.

PG Woodhouse

PG Woodhouse: Jeeves in the offing
Utgiven 1960
170 sidor

IAN MCEWAN: PÅ CHESIL BEACH

Ian McEwan (1948-):
På Chesil Beach
”On Chesil Beach
”Utgiven 2007
170 sidor
Övers: Maria Ekman
Brombergs

Denna uppmärksammade roman av McEwan är den näst senaste i hans vid det här laget ganska omfattande produktion. Kom ut 2007 och har legat ett tag på min läslista. Jag har läst några av hans tidigare romaner och har tyckt mer eller mindre bra om dem.  Försoning (Atonement) var bra, jag var mycket förtjust i Kärlekens raseri (Enduring love) och undrade över hur tusan en medioker bagatell som Amsterdam, som jag nu förträngt så väl att jag inte kommer ihåg ett jota av den, kunde få Booker-priset.

Det är nu över två veckor sedan jag avslutade denna bok och den lever kvar i mig. Frågan är om det inte är den av hans romaner som gripit mig starkast. Det är en oerhört slipad och välskriven roman, där vartenda ord känns som om det vägts på guldvåg flera gånger innan det till slut fastnat på papper.

Ett tema hos McEwan verkar vara hur en slumpartad händelse tillsynes inte speciellt uppseendeväckande får oerhörda konsekvenser i personernas liv. Brionys lilla lögn i Försoning,  den magnifika inledningsscenen i Kärlekens raseri där huvudpersonen möter Jed Perry, ett möte som kastar om hans liv.

Vi möte ett ungt par Florence & Edvard på sin bröllopsmiddag. Det är tidigt 60-tal före den sexuella revolution. För första gången kommer de vara riktigt intima med varandra. Edvard har längtat efter denna natt som Florence med allt mer skräck ser fram emot.
Romanen utspelar sig under middagen och dess dramatiska och katastrofala efterspel varvat med tillbakablickar om hur de möttes, av en slumpartad tillfällighet förstås! och hur deras kärlek utvecklas samtidigt som skillnaderna dem i mellan i personlighet, bakgrund, klass & kön blir mer framträdande men samtidigt sopas under mattan.

McEwan låter oss gå in i deras tankar och känslor och se hur de fångade i tidens väv, lyssnar, tolkar och missförstår varandra. Hans detaljerade skildring av deras inre är inte annat än mästerlig.
Det är en sorglig roman om två människor som kunde delat ett liv men som missade chansen, så gripande och så virtuost välskriven att det är ett misstag att inte läsa den. Och översättningen är utmärkt.

 

Ian McEwan


ROBERT HARRIS: ARCHANGEL

Christopher ”Fluke” Kelso är en engelsk historiker på konferens i Moskva med anledning av att de öppnat Stalins arkiv. Fluke vars karriär börjat lovande är nu på nedgång. Han har försökt att upprepa succén med sin bok om rysk politik som nu har ett par år på nacken men fastnat och aldrig kommit vidare.
På konferensens första kväll blir hans kontaktad av en livvakt till Stalin. Livvakten var med när Stalin dog och såg hur den ökände polischefen Lavrentij Beria tog med sig privata papper som tillhörde Stalin, bland annat en anteckningsbok som denne livvakt nu säger sig besitta. Fluke tror inte sina öron och vill först avfärda det hela, men inser samtidigt att detta är något unikt, det kan ge honom en ingång till något stort och en återkomst i den akademiska världen. Jakten kan börja… dock med den sovjetiska underrättelsetjänsten i hälarna som självfallet inte kan låta något från Stalin komma i fel händer.

Det är början på en resa som tar Fluke till det nyrika Moskva efter kommunismens fall, ned i den undre världen, bland prostituerade och andra skumraskfigurer, och till slut långt upp i det nordliga, vintriga och ödsliga Archangel och en dramatisk avslutning.

Harris är en habil berättare med en stil som är ovanligt litterär för att vara en deckare. Greppet att blanda fiktiva och verkliga personer är intressant och fram växer ett porträtt av ett land i förändring. Hur Stalin fortfarande kastar långa skuggor över Sovjet. Harris skriver om hur många som vill ha tillbaka Stalin och jämför det med att en stor del av den tyska befolkningen skulle vilja ha tillbaka Hitler!
Dock tycker jag att den ibland att boken blev lite tempofattig och vissa av karaktärerna ffa en murvel vid namn O´Brien blir väl schabloniserade. Boken blev helt enkelt inte tillräckligt spännande men har onekligen andra kvaliteter.
Dess styrka är att det ger en intressant inblick både i Stalin-tiden och hur det är i det post-kommunistiska Sovjet, ett land i konvulsioner. Jag upplever den som historiskt trovärdig. Det är det som gör den läsvärd.
Efter att under våren läst Stalingrad av Anthony Beevor och Littells De välvilliga så har mitt intresse för att läsa mer om Stalin och Ryssland ökat markant. Vi får se vart det bär!

Robert Harris: Archangel
Utgiven: 1998
420 sidor

OM SICILIEN OCH DESS MAT – MATTHEW FORT: SWEET HONEY, BITTER LEMONS

Matthew Fort (1947-)
Sweet Honey, Bitter Lemons: Travels in Sicily on a Vespa.
Utgiven: 2009, 350 sidor.

Denna bok fan jag när jag letade efter roliga saker att läsa inför en resa till Sicilien som snart äger rum.
Matthew Fort är en vad jag förstått framstående engelsk matjournalist och detta är hans femte bok.
Fort var på Sicilien med sin bror för 25 år tidigare och har sedan dess längtat tillbaka.
Vi får följa honom under två resor runt Sicilien. Denna gång reser han ensam på en vällastad vespa. Det är mycket trevligt att följa hans resa. På en avspänd prosa så berättar Fort om siciliansk mat och hur den formats av att ön alltid varit en kulturell smältdegel. Vi får möta olika personligheter med ett passionerat förhållande till Sicilien och dess mat. Och vilka måltider. Jag blev proppmätt bara av att läsa om dem.
Förutom beskrivning av dessa läckerheter så målar med lätt hand Fort upp det skiftande sicilianska landskapet och arkitekturen.
Boken var utmärkt som aptitretare inför resan till Sicilien.