LARS GUSTAFSSON: FRU SORGEDAHLS VACKRA VITA ARMAR

För över år ett år sedan så gick vi till Musikens hus i Göteborg för en kväll med Forum för poesi och prosa där ett antal författare skulle läsa ur sina verk. Vårt mål var att få höra min norske favorit Jan Kjaerstad läsa ur sin kommande bok ”Jag är bröderna Walker”. Men det var en annan författare som stal showen, Lars Gustafsson.
Mitt tidigaste minne av Lars Gustafsson var när han en sommar under mina tonår satt och läste sin roman Tennisspelarna i tv. Kan ni tänka er, att låta en författare sitta rätt upp och ned och läsa ur en roman. Otänkbart idag. Jag minns att jag var fascinerad både av honom och boken.
När jag sedan läste litteraturvetenskap på mitten av 80-talet så var det en person som vi älskade att imitera då det går inte att förneka att han lätt låter mycket pompös. Det var väl under den tiden som han satt i USA och talade om hur hemskt allt var i Sverige och lierade sig med Per Ahlmark, den gamle folkpartiledaren som med åren blev allt mer fanatisk. Jag läste ett par romaner av honom men inget som jag minns så mycket av i dag förutom möjligtvis Yllet.
Döm om min förvåning när han läste ur denna roman och fram kommer en underfundig, varm och humoristisk man. Den sidan mindes jag inte. Jag insåg att denna bok vill jag läsa.
Nu ett år senare är det gjort och det är en underbar bok. En skimrande roman skriven på en njutbar musikalisk prosa.

Vi möter huvudpersonen en svensk professor i Oxford i 70-årsåldern med tydliga drag av Gustafsson själv som sitter och ser tillbaka på sitt liv. Han minns och berättar historier, skrönor, blandat med filosofiska & teologiska resonemang och djupsinnigheter. Vi möter ett svunnet Sverige, ett Västerås under 50-talet, en ung man som möter kärleken, litteraturen, musiken och filosofin.
Boken verkar det närmaste förströdd i sin komposition. Läsaren kastas fram och tillbaka i tid och rum, mellan romanens olika komponenter. Men för mig finns där en sammanhängande tråd i frågan hur vi blir de vi är, hur vi blir till genom våra minnen och våra berättelser och hur de kan tolkas och förändras och vi därigenom också blir något annat.

Som ni förstår blev jag mycket förtjust denna bok och rekommenderar den varmt.

Lars Gustafsson:
Fröken Sorgedahls vackra vita armar
Utgiven 2010
285 sidor

Annonser

EN LATINAMERIKANSK GIGANT – ALEJO CARPENTIER: DETTA UPPLYSTA TIDEVARV

Alejo Carpentier (1904-1980)
Detta upplysta tidevarv
Originaltitel ”El siglo des luces”.
Översättning av Jan Sjögren
Orginalutgåvan kom ut 1962
Bonniers 1965
310 sidor

Alejo Carpentier? Vem är det är det nog många bokläsare som undrar. När han dog i cancer 1980 så var en av dem som beskrevs som ständig nobelpristagarkandidat. Förutom romaner skrev han pjäser, essäer, journalistik och var dessutom musikhistoriker! Carpentier räknas som en av de stora inom latinamerikansk litteratur
Det var länge sedan jag läste honom men jag räknar fortfatabde hans bok Den förlorade porten (Los Pasos perdidos) som en av mina stora böcker. Om jag förstår det rätt så anses den som hans mästerverk.
Carpentier får mig att vilja kunna spanska då mycket han skrev inte finns på varken svenska eller engelska. Somligt finns på tyska och franska men det är väl tufft.

Carpentier är en spränglärd kosmopolit. Han räknas som kubansk författare, men föräldrarna var från Frankrike respektive Ryssland och han levde i olika delar av Europa och Sydamerika under sitt liv.
Han är känd för att han skapade begreppet ”den magiska realismen” som blivit kännetecknande för den litterära rörelse som kallas ”el Boom” med bla Garcia Marquez som den kanske den mest kände representanten.
Här kan du läsa mer om Carpentier.

Detta upplysta tidevarv är en stor historisk roman som utspelar sig i Karibien under franska revolutionen. Det var okänt för mig att den påverkade hela denna övärld.
Carpentier visar hur stort inflytande tankevärlden i Europa hade så här långt bort. Politiska traktat, romaner och tidningar spreds hit och påverkade det politiska tänkandet och utvecklingen.
Runt den verklige Victor Hughes har författaren skapat syskonen Carlos och Sofia och deras kusin Esteban.
En kväll, efter att deras far den rike affärsmannen begravts och under en period av hämningslöst festande och lekande, så klappar det på dörren och Victor Hughes tränger in i deras liv och vänder upp och ned på det.

Vi får följa hur Victor går från att vara en affärsmän till att bli en diktator som skapar rättvisa med giljotinen som främsta hjälpmedel. Vi följer den skrupellöse figuren genom hela franska revolutionen, en revolution som till slut slår tillbaka. Vi får se hur allt går tillbaka till det som revolutionärerna en gång från början ville bekämpa. De fria slavarna tas tillfånga och setts i straffarbete, den förkättrade kyrkan får tillbaka sin kraft och position i samhället och allt har egentligen varit förgäves.
Vi följer Victor genom de öden och äventyr som Esteban och senare Sofia hamnar i. De är våra berättare. Carpenter tar läsaren med till mängd för mig okända länder, öar och städer i Karibien över till Frankrike och Spanien. Det är en roman fylld av historisk kunskap, färger, ljud, extatiska beskrivningar, fester, krigsscener, lyriska partier, naturbeskrivningar, konsthistoriska och arkitektoniska iakttagelser som vittnar om en enorm beläsenhet. Carpentier barocka språk firar många triumfer och den är en njutning att läsa.
Enligt efterordet av Carpentier så vet man inte vad som hände med Victor Hughes, hur han slutade sina dagar. Han klarade sig det vet man men Sofia och Esteban gick det tyvärr sämre för. Revolutionen äter sina barn är ju ett gammalt uttryck.
Om det är något som jag saknar lite är att karaktärerna ibland försvinner i de stora episka rundmålningar som Carpentier skapar. Jag kommer dem inte riktigt nära.
Jag håller inte denna bok lika högt som Den förlorade porten, men det är en mycket bra bok. Carpentier är en strålande författare. Det är synd att han inte fick priset!

PS. I Svenska Dagbladet 130609 skrev Mats Gellerfelt att Artur Lundqvist sagt att skulle fått priset om han inte gått bort. Synd, annars hade han varit uppskattad i Sverige än vad han är idag DS